Job 38
1 Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade:
And Jehovah answered Job out of the whirlwind and said,
2 Vem är du som stämplar vishet såsom mörker, i det att du talar så utan insikt?
Who is this that darkeneth counsel by words without knowledge?
3 Omgjorda nu såsom ej man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
Gird up now thy loins like a man; and I will demand of thee, and inform thou me.
4 Var var du, när jag lade jordens grund? Säg det, om du har ett så stort förstånd.
Where wast thou when I founded the earth? Declare, if thou hast understanding.
5 Vem har fastställt hennes mått -- du vet ju det? Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne?
Who set the measures thereof — if thou knowest? or who stretched a line upon it?
6 Var fingo hennes pelare sina fästen, och vem var det som lade hennes hörnsten,
Whereupon were the foundations thereof sunken? or who laid its corner-stone,
7 medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop?
When the morning stars sang together, and all the sons of God shouted for joy?
8 Och vem satte dörrar för havet, när det föddes och kom ut ur moderlivet,
And who shut up the sea with doors, when it burst forth, issuing out of the womb?
9 när jag gav det moln till beklädnad och lät töcken bliva dess linda,
When I made the cloud its garment, and thick darkness a swaddling band for it;
10 när jag åt det utstakade min gräns och satte bom och dörrar därför,
When I cut out for it my boundary, and set bars and doors,
11 och sade: »Härintill skall du komma, men ej vidare, här skola dina stolta böljor lägga sig»?
And said, Hitherto shalt thou come and no further, and here shall thy proud waves be stayed?
12 Har du i din tid bjudit dagen att gry eller anvisat åt morgonrodnaden dess plats,
Hast thou since thy days commanded the morning? hast thou caused the dawn to know its place,
13 där den skulle fatta jorden i dess flikar, så att de ogudaktiga skakades bort därifrån?
That it might take hold of the ends of the earth, and the wicked might be shaken out of it?
14 Då ändrar den form såsom leran under signetet, och tingen stå fram såsom klädda i skrud;
It is changed like the signet-clay; and [all things] stand forth as in a garment:
15 då berövas de ogudaktiga sitt ljus, och den arm som lyftes för högt brytes sönder.
And from the wicked their light is withholden, and the uplifted arm is broken.
16 Har du stigit ned till havets källor och vandrat omkring på djupets botten?
Hast thou entered as far as the springs of the sea? and hast thou walked in the recesses of the deep?
17 Hava dödens portar avslöjat sig för dig, ja, såg du dödsskuggans portar?
Have the gates of death been revealed unto thee? and hast thou seen the gates of the shadow of death?
18 Har du överskådat jordens vidder? Om du känner allt detta, så låt höra.
Hath thine understanding compassed the breadths of the earth? Declare if thou knowest it all.
19 Vet du vägen dit varest ljuset bor, eller platsen där mörkret har sin boning,
Where is the way to where light dwelleth? and the darkness, where is its place,
20 så att du kan hämta dem ut till deras gräns och finna stigarna som leda till deras hus?
That thou shouldest take it to its bound, and that thou shouldest know the paths to its house?
21 Visst kan du det, ty så tidigt blev du ju född, så stort är ju dina dagars antal!
Thou knowest, for thou wast then born, and the number of thy days is great!
22 Har du varit framme vid snöns förrådshus? Och haglets förrådshus, du såg väl dem
Hast thou entered into the storehouses of the snow, and hast thou seen the treasuries of the hail,
23 -- de förråd som jag har sparat till hemsökelsens tid, till stridens och drabbningens dag?
Which I have reserved for the time of distress, for the day of battle and war?
24 Vet du vägen dit varest ljuset delar sig, dit där stormen sprider sig ut över jorden?
By what way is the light parted, [and] the east wind scattered upon the earth?
25 Vem har åt regnflödet öppnat en ränna och banat en väg för tordönets stråle,
Who hath divided a channel for the rain-flood, and a way for the thunder's flash;
26 till att sända regn över länder där ingen bor, över öknar, där ingen människa finnes,
To cause it to rain on the earth, where no one is; on the wilderness wherein there is not a man;
27 till att mätta ödsliga ödemarker och giva växt åt gräsets brodd?
To satisfy the desolate and waste [ground], and to cause the sprout of the grass to spring forth?
28 Säg om regnet har någon fader, och vem han är, som födde daggens droppar?
Hath the rain a father? or who begetteth the drops of dew?
29 Ur vilken moders liv är det isen gick fram, och vem är hon som födde himmelens rimfrost?
Out of whose womb cometh the ice? and the hoary frost of heaven, who bringeth it forth?
30 Se, vattnet tätnar och bliver likt sten, så ytan sluter sig samman över djupet.
When the waters lie hidden as in stone, and the face of the deep holdeth fast together.
31 Knyter du tillhopa Sjustjärnornas knippe? Och förmår du att lossa Orions band?
Canst thou fasten the bands of the Pleiades, or loosen the cords of Orion?
32 Är det du som, när tid är, för himmelstecknen fram, och som leder Björninnan med hennes ungar?
Dost thou bring forth the constellations each in its season? or dost thou guide the Bear with her sons?
33 Ja, förstår du himmelens lagar, och ordnar du dess välde över jorden?
Knowest thou the ordinances of the heavens? dost thou determine their rule over the earth?
34 Kan du upphöja din röst till molnen och förmå vattenflöden att övertäcka dig?
Dost thou lift up thy voice to the clouds, that floods of waters may cover thee?
35 Kan du sända ljungeldar åstad, så att de gå, så att de svara dig: »Ja vi äro redo»?
Dost thou send forth lightnings that they may go, and say unto thee, Here we are?
36 Vem har lagt vishet i de mörka molnen, och vem gav förstånd åt järtecknen i luften?
Who hath put wisdom in the inward parts? or who hath given understanding to the mind?
37 Vem håller med sin vishet räkning på skyarna? Och himmelens läglar, vem häller ut dem,
Who numbereth the clouds with wisdom? or who poureth out the bottles of the heavens,
38 medan mullen smälter såsom malm och jordkokorna klibbas tillhopa?
When the dust runneth as into a molten mass, and the clods cleave fast together?
39 Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan och stillar de unga lejonens hunger,
Dost thou hunt the prey for the lioness, and dost thou satisfy the appetite of the young lions,
40 när de trycka sig ned i sina kulor eller ligga på lur i snåret?
When they crouch in [their] dens, [and] abide in the thicket to lie in wait?
41 Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropar till Gud, där de sväva omkring utan föda?
Who provideth for the raven his food, when his young ones cry unto God, [and] they wander for lack of meat?
