Job 38

1 Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade:

Saa svarede HERREN Job ud fra Stormvejret og sagde:

2 Vem är du som stämplar vishet såsom mörker, i det att du talar så utan insikt?

Hvem fordunkler mit Raad med Ord, som er uden Mening?

3 Omgjorda nu såsom ej man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.

Omgjord som en Mand dine Lænder, jeg vil spørge, og du skal lære mig!

4 Var var du, när jag lade jordens grund? Säg det, om du har ett så stort förstånd.

Hvor var du, da jeg grundede Jorden? Sig frem, om du har nogen Indsigt!

5 Vem har fastställt hennes mått -- du vet ju det? Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne?

Hvem bestemte dens Maal — du kender det jo — hvem spændte Maalesnor ud derover?

6 Var fingo hennes pelare sina fästen, och vem var det som lade hennes hörnsten,

Hvorpaa blev dens Støtter sænket, hvem lagde dens Hjørnesten,

7 medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop?

mens Morgenstjernerne jubled til Hobe, og alle Gudssønner raabte af Glæde?

8 Och vem satte dörrar för havet, när det föddes och kom ut ur moderlivet,

Hvem stængte for Havet med Porte, dengang det brusende udgik af Moders Skød,

9 när jag gav det moln till beklädnad och lät töcken bliva dess linda,

dengang jeg gav det Skyen til Klædning og Taagemulm til Svøb,

10 när jag åt det utstakade min gräns och satte bom och dörrar därför,

dengang jeg brød det en Grænse og indsatte Portslaa og Døre

11 och sade: »Härintill skall du komma, men ej vidare, här skola dina stolta böljor lägga sig»?

og sagde: »Hertil og ikke længer! Her standse dine stolte Vover!«

12 Har du i din tid bjudit dagen att gry eller anvisat åt morgonrodnaden dess plats,

Har du nogen Sinde kaldt Morgenen frem, ladet Morgenrøden vide sit Sted,

13 där den skulle fatta jorden i dess flikar, så att de ogudaktiga skakades bort därifrån?

saa den greb om Jordens Flige og gudløse rystedes bort,

14 Då ändrar den form såsom leran under signetet, och tingen stå fram såsom klädda i skrud;

saa den dannedes til som Ler under Segl, fik Farve, som var den en Klædning?

15 då berövas de ogudaktiga sitt ljus, och den arm som lyftes för högt brytes sönder.

De gudløses Lys toges fra dem, den løftede Arm blev knust.

16 Har du stigit ned till havets källor och vandrat omkring på djupets botten?

Har du mon været ved Havets Kilder, har du mon vandret paa Dybets Bund?

17 Hava dödens portar avslöjat sig för dig, ja, såg du dödsskuggans portar?

Mon Dødens Porte har vist sig for dig, skued du Mulmets Porte?

18 Har du överskådat jordens vidder? Om du känner allt detta, så låt höra.

Saa du ud over Jordens Vidder? Sig frem, om du ved, hvor stor den er!

19 Vet du vägen dit varest ljuset bor, eller platsen där mörkret har sin boning,

Hvor er Vejen til Lysets Bolig, og hvor har Mørket mon hjemme,

20 så att du kan hämta dem ut till deras gräns och finna stigarna som leda till deras hus?

saa du kunde hente det til dets Rige og bringe det hen paa Vej til dets Bolig?

21 Visst kan du det, ty så tidigt blev du ju född, så stort är ju dina dagars antal!

Du ved det, du blev jo født dengang, dine Dages Tal er jo stort!

22 Har du varit framme vid snöns förrådshus? Och haglets förrådshus, du såg väl dem

Har du været, hvor Sneen gemmes, og skuet, hvor Hagelen vogtes,

23 -- de förråd som jag har sparat till hemsökelsens tid, till stridens och drabbningens dag?

den, jeg gemmer til Trængselens Tid, til Kampens og Krigens Dag?

24 Vet du vägen dit varest ljuset delar sig, dit där stormen sprider sig ut över jorden?

Hvor er Vejen did, hvor Lyset deler sig, hvor Østenvinden spreder sig ud over Jorden?

25 Vem har åt regnflödet öppnat en ränna och banat en väg för tordönets stråle,

Hvem aabnede Regnen en Rende og Tordenens Lyn en Vej

26 till att sända regn över länder där ingen bor, över öknar, där ingen människa finnes,

for at væde folketomt Land, Ørkenen, hvor ingen bor,

27 till att mätta ödsliga ödemarker och giva växt åt gräsets brodd?

for at kvæge Øde og Ødemark og fremkalde Urter i Ørkenen?

28 Säg om regnet har någon fader, och vem han är, som födde daggens droppar?

Har Regnen mon en Fader, hvem avlede Duggens Draaber?

29 Ur vilken moders liv är det isen gick fram, och vem är hon som födde himmelens rimfrost?

Af hvilket Skød kom Isen vel frem, hvem fødte mon Himlens Rim?

30 Se, vattnet tätnar och bliver likt sten, så ytan sluter sig samman över djupet.

Vandet størkner som Sten, Dybets Flade trækker sig sammen.

31 Knyter du tillhopa Sjustjärnornas knippe? Och förmår du att lossa Orions band?

Knytter du Syvstjernens Baand, kan du løse Orions Lænker?

32 Är det du som, när tid är, för himmelstecknen fram, och som leder Björninnan med hennes ungar?

Lader du Aftenstjernen gaa op i Tide, leder du Bjørnen med Unger?

33 Ja, förstår du himmelens lagar, och ordnar du dess välde över jorden?

Kender du Himmelens Love, fastsætter du dens Magt over Jorden?

34 Kan du upphöja din röst till molnen och förmå vattenflöden att övertäcka dig?

Kan du løfte Røsten til Sky, saa Vandskyl adlyder dig?

35 Kan du sända ljungeldar åstad, så att de gå, så att de svara dig: »Ja vi äro redo»?

Sender du Lynene ud, saa de gaar, og svarer de dig: »Her er vi!«

36 Vem har lagt vishet i de mörka molnen, och vem gav förstånd åt järtecknen i luften?

Hvem lagde Visdom i sorte Skyer, hvem gav Luftsynet Kløgt?

37 Vem håller med sin vishet räkning på skyarna? Och himmelens läglar, vem häller ut dem,

Hvem er saa viis, at han tæller Skyerne, hvem hælder Himmelens Vandsække om,

38 medan mullen smälter såsom malm och jordkokorna klibbas tillhopa?

naar Jorden ligger i Ælte, og Leret klumper sig sammen?

39 Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan och stillar de unga lejonens hunger,

Jager du Rov til Løvinden, stiller du Ungløvers Hunger,

40 när de trycka sig ned i sina kulor eller ligga på lur i snåret?

naar de dukker sig i deres Huler; ligger paa Lur i Krat?

41 Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropar till Gud, där de sväva omkring utan föda?

Hvem skaffer Ravnen Æde, naar Ungerne skriger til Gud og flakker om uden Føde?