Job 37
1 Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
A ESTO también se espanta mi corazón, y salta de su lugar.
2 Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
Oid atentamente su voz terrible, y el sonido que sale de su boca.
3 Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
Debajo de todos los cielos lo dirige, y su luz hasta los fines de la tierra.
4 Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
Después de ella bramará el sonido, tronará él con la voz de su magnificencia; y aunque sea oída su voz, no los detiene.
5 Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
Tronará Dios maravillosamente con su voz; él hace grandes cosas, que nosotros no entendemos.
6 Se, åt snön giver han bud: »Fall ned till jorden», så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
Porque á la nieve dice: Desciende á la tierra; también á la llovizna, y á los aguaceros de su fortaleza.
7 Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
Así hace retirarse á todo hombre, para que los hombres todos reconozcan su obra.
8 Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
La bestia se entrará en su escondrijo, y estaráse en sus moradas.
9 Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
Del mediodía viene el torbellino, y el frío de los vientos del norte.
10 med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.
Por el soplo de Dios se da el hielo, y las anchas aguas son constreñidas.
11 Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
Regando también llega á disipar la densa nube, y con su luz esparce la niebla.
12 De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
Asimismo por sus designios se revuelven las nubes en derredor, para hacer sobre la haz del mundo, en la tierra, lo que él les mandara.
13 Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.
Unas veces por azote, otras por causa de su tierra, otras por misericordia las hará parecer.
14 Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.
Escucha esto, Job; repósate, y considera las maravillas de Dios.
15 Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
¿Supiste tú cuándo Dios las ponía en concierto, y hacía levantar la luz de su nube?
16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?
¿Has tú conocido las diferencias de las nubes, las maravillas del Perfecto en sabiduría?
17 Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
¿Por qué están calientes tus vestidos cuando se fija el [viento del] mediodía sobre la tierra?
18 Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?
¿Extendiste tú con él los cielos, firmes como un espejo sólido?
19 Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
Muéstranos qué le hemos de decir; [porque] nosotros no podemos componer [las ideas] á causa de las tinieblas.
20 Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?
¿Será preciso contarle cuando yo hablaré? Por más que el hombre razone, quedará como abismado.
21 Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.
He aquí aún: no se puede mirar la luz esplendente en los cielos, luego que pasa el viento y los limpia,
22 I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
Viniendo de la parte del norte la dorada claridad. En Dios hay una majestad terrible.
23 den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
El [es] Todopoderoso, al cual no alcanzamos, grande en potencia; y en juicio y en multitud de justicia no afligirá.
24 Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.
Temerlo han por tanto los hombres: él no mira á los sabios de corazón.
