Job 37
1 Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
“Ante esto mi corazón tiembla, latiendo rápidamente dentro de mí.
2 Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
Escucha con atención la voz atronadora de Dios que retumba al hablar.
3 Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
Lo envía a través del cielo; sus relámpagos brillan hasta los confines de la tierra.
4 Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
Luego viene el estruendo del trueno, su voz majestuosa no se contiene cuando habla.
5 Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
¡La voz atronadora de Dios es maravillosa! No podemos comprender las grandes cosas que hace.
6 Se, åt snön giver han bud: »Fall ned till jorden», så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
“Ordena que caiga la nieve y que llueva sobre la tierra.
7 Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
Con ello detiene el trabajo de la gente para que todos puedan entender lo que hace.
8 Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
Incluso los animales se refugian y permanecen en sus guaridas.
9 Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
El viento del sur sopla en las tormentas, mientras que el viento del norte sopla cuando hace frío.
10 med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.
El aliento de Dios produce hielo, congelando la superficie del agua.
11 Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
Llena las nubes de humedad y esparce desde ellas sus rayos.
12 De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
Se arremolinan bajo su control; se mueven por toda la tierra según sus órdenes.
13 Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.
Lo hace para cumplir su voluntad, ya sea para disciplinar o para mostrar su bondad.
14 Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.
“Escucha esto, Job. Detente un momento y considera las cosas maravillosas que hace Dios.
15 Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
¿Sabes cómo Dios controla las nubes, o cómo hace que sus relámpagos salgan de ellas?
16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?
¿Sabes cómo flotan las nubes en el cielo: la maravillosa obra de quien lo sabe todo.
17 Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
Tú sabes que tu ropa gotea de sudor cuando el viento del sur trae un aire caliente y pesado.
18 Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?
¿Puedes martillar el cielo para que sea como un espejo fundido, como hace él?
19 Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
“Entonces, ¿por qué no nos enseñas lo que hay que decirle a Dios? No podemos exponer nuestro caso porque estamos a oscuras!
20 Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?
¿Hay que decirle a Dios que quiero hablar? Cualquiera que lo quisiera sería destruido!
21 Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.
Al fin y al cabo, no podemos mirar al sol cuando brilla en el cielo, después de que el viento haya despejado las nubes.
22 I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
Del norte sale Dios brillando como el oro, rodeado de una majestad impresionante.
23 den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
No podemos acercarnos al Todopoderoso, porque nos supera en poder y justicia, y en hacer el bien.
24 Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.
No actúa como un tirano; no es de extrañar que la gente le tema, aunque no valora a los que se creen sabios”.
