Job 37
1 Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
Sobre isto tambem treme o meu coração, e salta do seu logar.
2 Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
Attentamente ouvi o movimento da sua voz, e o sonido que sae da sua bocca.
3 Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
Elle o envia por debaixo de todos os céus, e a sua luz até aos confins da terra.
4 Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
Depois d'isto brama com grande voz, troveja com a sua alta voz; e, ouvida a sua voz, não tarda com estas coisas.
5 Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
Com a sua voz troveja Deus maravilhosamente: faz grandes coisas, e nós as não comprehendemos.
6 Se, åt snön giver han bud: »Fall ned till jorden», så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
Porque á neve diz: Está sobre a terra: como tambem ao aguaceiro e á sua forte chuva.
7 Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
Elle sella as mãos de todo o homem, para que conheça todos os homens de sua obra.
8 Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
E as bestas entram nos seus esconderijos e ficam nas suas cavernas.
9 Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
Da recamara sae o pé de vento, e dos ventos dispersivos o frio.
10 med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.
Pelo assopro de Deus se dá a geada, e as largas aguas se endurecem.
11 Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
Tambem com a humidade carrega as grossas nuvens, e esparge a nuvem da sua luz.
12 De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
Então ellas, segundo o seu prudente conselho, se tornam pelas espheras, para que façam tudo quanto lhes ordena sobre a superficie do mundo habitavel,
13 Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.
Seja que por vara, ou para a sua terra, ou por beneficencia as faça vir.
14 Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.
A isto, ó Job, inclina os teus ouvidos: põe-te em pé, e considera as maravilhas de Deus.
15 Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
Porventura sabes tu quando Deus considera n'ellas, e faz resplandecer a lua da sua nuvem?
16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?
Tens tu noticia do equilibrio das grossas nuvens e das maravilhas de aquelle que é perfeito nos conhecimentos,
17 Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
Ou de como os teus vestidos aquecem, quando do sul ha calma sobre a terra?
18 Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?
Ou estendeste com elle os céus, que estão firmes como espelho fundido?
19 Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
Ensina-nos o que lhe diremos; porque nós nada poderemos pôr em boa ordem, por causa das trevas.
20 Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?
Ou ser-lhe-hia contado, quando eu assim fallasse? dir-lhe-ha alguem isso? pois será devorado.
21 Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.
E agora se não pode olhar para o sol, quando resplandece nos céus; passando e purificando-os o vento.
22 I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
O esplendor de oiro vem do norte: pois em Deus ha uma tremenda magestade.
23 den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
Ao Todo-poderoso não podemos alcançar; grande é em potencia; porém a ninguem opprime em juizo e grandeza de justiça.
24 Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.
Por isso o temem os homens: elle não respeita aos sabios de coração.
