< Job 37 >

1 Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
Eng upa uh oru insiuk kihmkim arulana upa.
2 Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
Kowos nukewa porongo pusren God, Ac lohng pusren pulahl su tuku ke oalul me.
3 Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
El supu sarom uh sasla in acn engyeng uh, Liki tafun faclu nwe ke tafun yen ngia.
4 Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
Na ngirngir lun pusracl lohngyukyak, Pusra ku ac fulat lun pulahl uh Ac sarom uh wi pacna fahsr.
5 Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
Ke sap ku lun God, ma na usrnguk sikyak, Ma na yohk su kut tia ku in kalem kac.
6 Se, åt snön giver han bud: »Fall ned till jorden», så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
El sap snow uh in putati nu faclu, Ac supu af na matol in kurrauk faclu.
7 Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
El tulokinya orekma lun mwet uh; El oru in kalem selos ma El ku in oru.
8 Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
Kosro lemnak uh som nu in luf kialos.
9 Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
Eng in paka tuku eir me, Ac ohu na upa tuku epang me.
10 med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.
Momong lun God orala kof uh in kekela, Ac ekulla kof uh nu ke ice matoltol.
11 Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
Sarom uh ac sarmelik liki pukunyeng uh,
12 De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
Ke ac mukuiyak oana ma lungse lun God. Sarom uh ac oru ma nukewa ma God El sapkin uh, In acn nukewa fin faclu.
13 Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.
God El supwama af in aksroksrokye faclu; Sahp El supwama in kai mwet uh, Ku in akkalemye insewowo lal.
14 Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.
“Job, mislawin ac porongo; Srike nunku ke orekma usrnguk God El oru uh.
15 Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
Ya kom etu lah God El sapsap fuka Ac oru tuh sarom uh in sarmelik liki pukunyeng uh?
16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?
Ya kom etu lah pukunyeng uh sohksok fuka yen engyeng uh, Su ma orek ke ku sakirik lun God?
17 Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
Mo, kom ac arulana fol, Ke pacl se eng fol lun acn eir uh tuhme.
18 Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?
Mea, kom ku in kasru God laknelik acn lucng Ac oru tuh in ku oana sie osra ma tuktuki ac akfwelyeyukla?
19 Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
Luti nu sesr ma kut in fahk nu sin God; Kut lohsrla; wanginla ma kut ku in fahk.
20 Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?
Nga ac tia suk ngan kaskas nu sin God; Mwe mea ngan sang pacl lal in kunausyula?
21 Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.
“Ac inge, kalem lucng me uh arulana saromrom; Upala kalem kac uh, kut tia ku in ngetang nu kac; Ac eng uh aknasnasyela yen engyeng uh.
22 I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
Sie kalem na saromrom liyeyuk epang me, Ac wolana lun God arulana aksangengyekutla.
23 den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
Ku lun God uh arulana yokla — kut tia ku in kalukyang nu yorol; El suwoswos ac pwayena ke ma El oru nu sin mwet uh.
24 Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.
Ke ouinge uh, ac tia sukok lah efu ku mwet uh sangeng sel, Ac lah efu ku El tia lohang nu selos su sifacna oru mu elos lalmwetmet.”

< Job 37 >