Job 37
1 Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
이로 인하여 내 마음이 떨며 자기 처소에서 떠나느니라
2 Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
하나님의 음성 곧 그 입에서 나오는 소리를 들으라 들으라
3 Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
그 소리를 천하에 퍼치시며 번개 빛으로 땅끝까지 이르게 하시고
4 Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
그 후에 음성을 발하시며 위엄의 울리는 음성을 내시고는 그 음성이 들릴 때에 번개 빛을 금치 아니하시느니라
5 Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
하나님이 기이하게 음성을 울리시며 우리의 헤아릴 수 없는 큰 일을 행하시느니라
6 Se, åt snön giver han bud: »Fall ned till jorden», så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
눈을 명하여 땅에 내리라 하시며 적은 비와 큰비도 그 같이 내리게 하시느니라
7 Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
그가 각 사람의 손을 봉하시나니 이는 그 지으신 모든 사람으로 그것을 알게 하려 하심이니라
8 Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
짐승들은 숨는 곳으로 들어가서 그 굴에 머물며
9 Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
남방 밀실에서는 광풍이 이르고 북방에서는 찬 기운이 이르며
10 med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.
하나님의 부시는 기운에 얼음이 얼고 물의 넓이가 줄어지느니라
11 Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
그가 습기로 빽빽한 구름 위에 실으시고 번개 빛의 구름을 널리 펴신즉
12 De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
구름이 인도하시는대로 두루 행하나니 이는 무릇 그의 명하시는 것을 세계상에 이루려 함이라
13 Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.
혹 징벌을 위하며 혹 토지를 위하며 혹 긍휼 베푸심을 위하여 구름으로 오게 하시느니라
14 Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.
욥이여 이것을 듣고 가만히 서서 하나님의 기묘하신 일을 궁구하라
15 Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
하나님이 어떻게 이런 것들에게 명령하셔서 그 구름의 번개 빛으로 번쩍 번쩍하게 하시는지 네가 아느냐
16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?
구름의 평평하게 뜬 것과 지혜가 온전하신 자의 기묘한 일을 네 가 아느냐
17 Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
남풍으로 하여 땅이 고요할 때에 네 의복이 따뜻한 까닭을 네가 아느냐
18 Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?
네가 능히 그와 함께 하여 부은 거울 같은 견고한 궁창을 펼 수 있느냐
19 Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
우리가 그에게 할 말을 너는 우리에게 가르치라 우리는 어두워서 진술하지 못하겠노라
20 Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?
내가 말하고 싶은 것을 어찌 그에게 고할 수 있으랴 어찌 삼키우기를 바랄 자가 있으랴
21 Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.
사람이 어떤 때는 궁창의 광명을 볼 수 없어도 바람이 지나가면 맑아지느니라
22 I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
북방에서는 금 빛이 나오나니 하나님께는 두려운 위엄이 있느니라
23 den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
전능자를 우리가 측량할 수 없나니 그는 권능이 지극히 크사 심판이나 무한한 공의를 굽히지 아니 하심이라
24 Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.
그러므로 사람들은 그를 경외하고 그는 마음에 지혜롭다 하는 자를 돌아보지 아니하시느니라
