Job 37

1 Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.

Per questo mi batte forte il cuore e mi balza fuori dal petto.

2 Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.

Udite, udite, il rumore della sua voce, il fragore che esce dalla sua bocca.

3 Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.

Il lampo si diffonde sotto tutto il cielo e il suo bagliore giunge ai lembi della terra;

4 Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.

dietro di esso brontola il tuono, mugghia con il suo fragore maestoso e nulla arresta i fulmini, da quando si è udita la sua voce;

5 Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.

mirabilmente tuona Dio con la sua voce opera meraviglie che non comprendiamo!

6 Se, åt snön giver han bud: »Fall ned till jorden», så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.

Egli infatti dice alla neve: «Cadi sulla terra» e alle piogge dirotte: «Siate violente».

7 Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.

Rinchiude ogni uomo in casa sotto sigillo, perché tutti riconoscano la sua opera.

8 Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.

Le fiere si ritirano nei loro ripari e nelle loro tane si accovacciano.

9 Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;

Dal mezzogiorno avanza l'uragano e il freddo dal settentrione.

10 med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.

Al soffio di Dio si forma il ghiaccio e la distesa dell'acqua si congela.

11 Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.

Carica di umidità le nuvole e le nubi ne diffondono le folgori.

12 De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.

Egli le fa vagare dappertutto secondo i suoi ordini, perché eseguiscano quanto comanda loro sul mondo intero.

13 Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.

Le manda o per castigo della terra o in segno di bontà.

14 Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.

Porgi l'orecchio a questo, Giobbe, soffèrmati e considera le meraviglie di Dio.

15 Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?

Sai tu come Dio le diriga e come la sua nube produca il lampo?

16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?

Conosci tu come la nube si libri in aria, i prodigi di colui che tutto sa?

17 Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?

Come le tue vesti siano calde quando non soffia l'austro e la terra riposa?

18 Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?

Hai tu forse disteso con lui il firmamento, solido come specchio di metallo fuso?

19 Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.

Insegnaci che cosa dobbiamo dirgli. Noi non parleremo per l'oscurità.

20 Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?

Gli si può forse ordinare: «Parlerò io?». O un uomo può dire che è sopraffatto?

21 Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.

Ora diventa invisibile la luce, oscurata in mezzo alle nubi: ma tira il vento e le spazza via.

22 I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;

Dal nord giunge un aureo chiarore, intorno a Dio è tremenda maestà.

23 den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.

L’Onnipotente noi non lo possiamo raggiungere, sublime in potenza e rettitudine e grande per giustizia: egli non ha da rispondere.

24 Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.

Perciò gli uomini lo temono: a lui la venerazione di tutti i saggi di mente.