Job 37
1 Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
C’Est aussi ce qui jette la frayeur dans mon cœur et le fait vivement tressauter.
2 Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
Ecoutez attentivement le grondement de sa voix et le roulement qui sort de sa bouche.
3 Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
Il le prolonge sous toute la voûte des cieux, et ses éclairs brillent jusqu’aux extrémités de la terre.
4 Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
A leur suite, c’est un bruit qui rugit: il tonne de sa voix majestueuse, et quand cette voix se fait entendre, il ne les retient plus.
5 Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
Dieu fait retentir merveilleusement la voix de son tonnerre; il accomplit de grandes choses qui dépassent notre connaissance.
6 Se, åt snön giver han bud: »Fall ned till jorden», så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
Car il dit à la neige: "Apparais sur la terre!" II envoie la pluie abondante, ses puissantes averses.
7 Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
Alors il paralyse les bras de tous les hommes, afin que ces hommes, son œuvre à lui, apprennent à le connaître.
8 Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
Et les fauves rentrent dans leur tanière et se terrent dans leur gîte.
9 Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
L’Ouragan surgit de ses retraites, le froid est amené par les vents d’aquilon.
10 med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.
Au souffle de Dieu se forme la glace et se contractent les nappes d’eau.
11 Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
Il charge aussi la nue de vapeurs humides, dissémine ses nuages que traversent les éclairs.
12 De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
Et ces nuages se déplacent en tourbillonnant sous son impulsion, en vue de leur besogne, pour exécuter ses ordres sur la surface du globe terrestre.
13 Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.
Il les suscite tantôt comme un fléau pour la terre, tantôt comme une source de bienfaits.
14 Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.
Ecoute, Job, tout ceci; lève-toi et considère les merveilles de Dieu.
15 Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
Comprends-tu les lois qu’il leur impose et comment il fait briller ses nuages lumineux?
16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?
Comprends-tu les déploiements de la nuée, les prodiges de Celui qui possède la science parfaite?
17 Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
Toi, dont les vêtements deviennent trop chauds, dès que la terre recouvre le calme sous l’influence du midi,
18 Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?
pourrais-tu lui aider à étendre les cieux, solides comme un miroir de métal?
19 Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
Apprends-moi ce que nous pourrions lui dire: dans les ténèbres où nous sommes, nous manquons d’arguments.
20 Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?
Devra-t-on lui rendre compte quand je parle? Jamais homme a-t-il demandé à être anéanti?
21 Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.
Or donc, personne ne peut regarder le soleil qui brille radieux dans le ciel, lorsque le vent qui passe l’a nettoyé.
22 I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
Si l’or vient du septentrion, Dieu, lui, demeure couvert d’une redoutable majesté.
23 den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
Le Tout-Puissant, nous ne pouvons l’atteindre, lui qui est grand par la force; mais le droit et la parfaite justice, il ne les écrase point!
24 Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.
C’Est pourquoi les hommes le révèrent; quant à lui, il n’abaisse ses regards sur aucun des prétendus sages.
