Job 37
1 Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
“Yes, at this my heart trembles, and is moved out of its place.
2 Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
Hear, oh, hear the noise of his voice, the sound that goes out of his mouth.
3 Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
He sends it out under the whole sky, and his lightning to the ends of the earth.
4 Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
After it a voice roars. He thunders with the voice of his majesty. He doesn’t hold back anything when his voice is heard.
5 Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
God thunders marvelously with his voice. He does great things, which we can’t comprehend.
6 Se, åt snön giver han bud: »Fall ned till jorden», så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
For he says to the snow, ‘Fall on the earth,’ likewise to the shower of rain, and to the showers of his mighty rain.
7 Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
He seals up the hand of every man, that all men whom he has made may know it.
8 Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
Then the animals take cover, and remain in their dens.
9 Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
Out of its room comes the storm, and cold out of the north.
10 med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.
By the breath of God, ice is given, and the width of the waters is frozen.
11 Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
Yes, he loads the thick cloud with moisture. He spreads abroad the cloud of his lightning.
12 De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
It is turned around by his guidance, that they may do whatever he commands them on the surface of the habitable world,
13 Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.
whether it is for correction, or for his land, or for loving kindness, that he causes it to come.
14 Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.
“Listen to this, Job. Stand still, and consider the wondrous works of God.
15 Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
Do you know how God controls them, and causes the lightning of his cloud to shine?
16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?
Do you know the workings of the clouds, the wondrous works of him who is perfect in knowledge?
17 Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
You whose clothing is warm when the earth is still by reason of the south wind?
18 Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?
Can you, with him, spread out the sky, which is strong as a cast metal mirror?
19 Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
Teach us what we will tell him, for we can’t make our case by reason of darkness.
20 Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?
Will it be told him that I would speak? Or should a man wish that he were swallowed up?
21 Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.
Now men don’t see the light which is bright in the skies, but the wind passes, and clears them.
22 I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
Out of the north comes golden splendor. With God is awesome majesty.
23 den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
We can’t reach the Almighty. He is exalted in power. In justice and great righteousness, he will not oppress.
24 Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.
Therefore men revere him. He doesn’t regard any who are wise of heart.”
