< Job 37 >

1 Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
“Also, my heart trembles at this, And it moves from its place.
2 Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
Listen diligently to the trembling of His voice, Indeed, the sound goes forth from His mouth.
3 Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
He directs it under the whole heavens, And its light [is] over the skirts of the earth.
4 Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
A voice roars after it—He thunders with the voice of His excellence, And He does not hold them back, When His voice is heard.
5 Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
God thunders with His voice wonderfully, Doing great things and we do not know.
6 Se, åt snön giver han bud: »Fall ned till jorden», så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
For He says to snow: Be [on] the earth. And the small rain and great rain of His power.
7 Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
Into the hand of every man he seals, For the knowledge by all men of His work.
8 Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
And the beast enters into [its] lair, And it continues in its habitations.
9 Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
From the inner chamber comes a windstorm, And from scatterings winds—cold,
10 med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.
From the breath of God is frost given, And the breadth of waters is constricted,
11 Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
Indeed, by filling He presses out a cloud, [and] His light scatters a cloud.
12 De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
And it is turning itself around by His counsels, For their doing all He commands them, On the face of the habitable earth.
13 Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.
Whether for a rod, or for His land, Or for kindness—He causes it to come.
14 Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.
Hear this, O Job, Stand and consider the wonders of God.
15 Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
Do you know when God places them, And caused the light of His cloud to shine?
16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?
Do you know the balancings of a cloud? The wonders of the Perfect in knowledge?
17 Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
How your garments [are] warm, In the quieting of the earth from the south?
18 Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?
You have made an expanse with Him For the clouds—strong as a hard mirror!
19 Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
Let us know what we say to Him, We do not set in array because of darkness.
20 Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?
Is it declared to Him that I speak? If a man has spoken, surely he is swallowed up.
21 Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.
And now, they have not seen the light, It [is] bright in the clouds, And the wind has passed by and cleanses them.
22 I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
It comes from the golden north, Fearful splendor [is] beside God.
23 den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
The Mighty! We have not found Him out, High in power and judgment, He does not answer! And abundant in righteousness,
24 Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.
Therefore men fear Him, He does not see any of the wise of heart.”

< Job 37 >