Job 37

1 Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.

“An bende mor ma kamano miyo chunya bwok kendo ridore.

2 Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.

Lingʼuru kendo uwinj dwond Nyasaye kaka mor ka polo, kendo winjuru weche mawuok e dhoge.

3 Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.

En emomiyo mil polo menyo kor polo duto, chakre tungʼ piny konchiel nyaka komachielo.

4 Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.

Bangʼ mano iwinjo dwonde ka mor matek kendo omor gi dwol mar duongʼne. Ka dwonde ochako mor, to onge gima nyalo gengʼe.

5 Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.

Dwond Nyasaye mor e yo miwuoro; otimo gik madongo moyombo parowa.

6 Se, åt snön giver han bud: »Fall ned till jorden», så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.

Owacho ne pe ni, ‘Lwar piny,’ kendo ne nyidho matin ni, ‘Lokri koth maduongʼ.’

7 Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.

Otimo kamano mondo ji duto mane ochweyo, ongʼe kaka tichne chalo mi ji duto bed gi luoro nikech teko mare.

8 Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.

Le ringo pondo; gisiko e buchegi.

9 Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;

Ahiti biro koa kuma opandee, kendo koyo mangʼich bende yamo riembo mi ke.

10 med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.

Much Nyasaye kelo pe kendo pige mopongʼo wi lowo poto mabed matek ka lwanda.

11 Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.

Opongʼo boche polo gi ngʼich mar pi kendo okeyo mil polo mare ei bochego.

12 De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.

Gilwore mana kaka Nyasaye dwaro, ka gidhi e wangʼ piny duto ka gitimo gima ochikogi.

13 Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.

Ndalo moko Nyasaye kelo rumbi e piny mondo okumgo ji, to ndalo moko okelo koth mondo onyisgo herane.

14 Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.

“Winjie wachni, Ayub; bed mos ipar gik miwuoro mag Nyasaye.

15 Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?

Bende ingʼeyo kaka Nyasaye chiko boche polo kendo kaka omiyo polo mil?

16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?

Bende ingʼeyo kaka boche oliero e kor polo, gik miwuoro mag Jal ma riekone tut mogik?

17 Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?

To in ma kinde ma yamb milambo kudho mi two piny, to isiko mana ka luya chami ei lewni mirwakogi,

18 Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?

bende inyalo konye yaro polo, mi obed matek ka mula mothedhi?

19 Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.

“Nyiswa ane gima dwanyis Nyasaye machalo kamano ka kata mana pek ma wan-go ok wanyal ketone e yo mayot.

20 Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?

Bende en gima owinjore mondo onyise ka adwaro wuoyo? Donge ngʼama ohedhore timo kamano dotieki?

21 Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.

Koro onge ngʼama nyalo rango wangʼ chiengʼ tir, nikech polo olendo kendo orieny makech; yamo oseriembo boche duto moweyo kor polo nono.

22 I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;

Nyasaye wuok koa yo nyandwat ka en gi duongʼ malich machalo gi lich mar dhahabu.

23 den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.

Jehova Nyasaye Maratego oyombowa mabor kendo en gi teko maduongʼ ok otim marach ne ji, nikech en ja-adiera kendo opongʼ gi tim makare.

24 Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.

Mano emomiyo ji miye luor, nikech ok opak joma pachgi wuondo ni riek.”