Job 36
1 Vidare sade Elihu:
Continuó Eliú diciendo:
2 Bida ännu litet, så att jag får giva dig besked, ty ännu något har jag att säga till Guds försvar.
“Espérame un poco, y te instruiré, pues hay aún más argumentos para defender la causa de Dios.
3 Min insikt vill jag hämta vida ifrån, och åt min skapare vill jag skaffa rätt.
Sacaré de lo más alto mi saber, y probaré que mi Creador es justo.
4 Ja, förvisso skola mina ord icke vara lögn; en man med fullgod insikt har du framför dig.
Porque te aseguro que no son falsas mis palabras; el que está delante de ti es perfecto en la doctrina.
5 Se, Gud är väldig, men han försmår dock ingen, han som är så väldig i sitt förstånds kraft.
He aquí que Dios es grande, pero no desdeña a nadie; Él es grande por el poder de su inteligencia.
6 Den ogudaktige låter han ej bliva vid liv, men åt de arma skaffar han rätt.
No deja vivir al malvado, hace justicia a los oprimidos;
7 Han tager ej sina ögon från de rättfärdiga; de få trona i konungars krets, för alltid låter han dem sitta där i höghet.
no aparta sus ojos de los justos, los coloca en tronos (como) a reyes, los hace sentar para siempre y son ensalzados.
8 Och om de läggas bundna i kedjor och fångas i eländets snaror,
Encadenados con grillos, y atados con cuerdas de aflicción,
9 så vill han därmed visa dem vad de hava gjort, och vilka överträdelser de hava begått i sitt högmod;
Él les hace reproches por sus obras y sus pecados, porque obraron con soberbia;
10 han vill då öppna deras öra för tuktan och mana dem att vända om ifrån fördärvet.
les abre los oídos para la corrección, y les exhorta a abandonar la maldad.
11 Om de då höra på honom och underkasta sig, så få de framleva sina dagar i lycka och sina år i ljuvlig ro.
Si obedecen y se someten, terminan sus días en felicidad, y sus años entre delicias.
12 Men höra de honom ej, så förgås de genom vapen och omkomma, när de minst tänka det.
Mas si no obedecen perecen a espada, y mueren en necedad.
13 Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede och icke anropa honom, när han lägger dem i band,
Los impíos de corazón acumulan la ira; no pueden clamar por auxilio, cuando Él los encadena,
14 deras själ skall i deras ungdom ryckas bort av döden, och deras liv skall dela tempelbolares lott.
mueren en plena juventud, y acaban su vida entre los afeminados.
15 Genom lidandet vill han rädda den lidande, och genom betrycket vill han öppna hans öra.
Al pobre, empero, (Dios) le salva en la aflicción, le abre los oídos por la tribulación.
16 Så sökte han ock draga dig ur nödens gap, ut på en rymlig plats, där intet trångmål rådde; och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rätter.
A ti también te sacaría de las fauces de la angustia, a un lugar espacioso, sin estrechez, y tendrías tu mesa cómoda y llena de grosura.
17 Men nu bär du till fullo ogudaktighetens dom; ja, dom och rättvisa hålla dig nu fast.
Mas tú llenas la medida del inicuo; el juicio y la justicia te alcanzarán.
18 Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid, och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse.
Por eso, no oprimas a nadie acicateado por la ira, y no te pervierta la copia de sobornos.
19 Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd och genom allt som nu har prövat din kraft?
¿Acaso te librará tu clamor de la angustia, aunque emplees todos los recursos de tu poder?
20 Du må ej längta så ivrigt efter natten, den natt då folken skola ryckas bort ifrån sin plats.
No suspires tanto por la noche que arrebatará a todos de su lugar.
21 Tag dig till vara, så att du ej vänder dig till vad fördärvligt är; sådant behagar dig ju mer än att lida.
Guárdate de dirigir tu rostro hacia la iniquidad; aunque la prefieras a la aflicción.
22 Se, Gud är upphöjd genom sin kraft. Var finnes någon mästare som är honom lik?
Mira: Dios es sublime en su poder; ¿quién es Maestro como Él?
23 Vem har föreskrivit honom hans väg, och vem kan säga: »Du gör vad orätt är?»
¿Quién le ha impuesto su camino? Y ¿quién puede decirle: «Tú has hecho mal»?
24 Tänk då på att upphöja hans gärningar, dem vilka människorna besjunga
Acuérdate de ensalzar su obra, la cual celebran los hombres.
25 och som de alla skåda med lust, de dödliga, om de än blott skönja dem i fjärran.
La contemplan todos los hombres, la miran desde lejos los mortales.
26 Ja, Gud är för hög för vårt förstånd, hans år äro flera än någon kan utrannsaka.
¡Cuán grande es Dios! No podemos comprenderlo; el número de sus años es inescrutable.
27 Se, vattnets droppar drager han uppåt, och de sila ned såsom regn, där hans dimma går fram;
Él hace las menudas gotas de agua, que después se derraman en lluvias torrenciales.
28 skyarna gjuta dem ut såsom en ström, låta dem drypa ned över talrika människor.
Destilan las nubes, y caen sobre los hombres gotas en abundancia.
29 Ja, kan någon fatta molnens utbredning, braket som utgår från hans hydda?
¿Quién comprenderá la extensión de las nubes, los truenos de su pabellón?
30 Se, sitt ljungeldsljus breder han ut över molnen, och själva havsgrunden höljer han in däri.
Él extiende en torno suyo su luz, y cubre las profundidades del mar.
31 Ty så utför han sina domar över folken; så bereder han ock näring i rikligt mått.
De esta manera juzga a los pueblos, y da pan en abundancia.
32 I ljungeldsljus höljer han sina händer och sänder det ut mot dem som begynna strid.
Llena sus manos de rayos, a los que indica el objeto que han de alcanzar.
33 Budskap om honom bär hans dunder; själva boskapen bebådar hans antåg.
Le anuncia su voz de trueno, como también el ganado (siente) su venida.”
