Job 36
1 Vidare sade Elihu:
Og Elihu heldt fram og sagde:
2 Bida ännu litet, så att jag får giva dig besked, ty ännu något har jag att säga till Guds försvar.
«Vent litt og lat meg tala til deg! For endå hev eg ord for Gud;
3 Min insikt vill jag hämta vida ifrån, och åt min skapare vill jag skaffa rätt.
eg hentar kunnskap langan leid, skal hjelpa skaparen til rett.
4 Ja, förvisso skola mina ord icke vara lögn; en man med fullgod insikt har du framför dig.
For visst, mitt ord skal ikkje ljuga; framfor deg stend ein full-lærd mann.
5 Se, Gud är väldig, men han försmår dock ingen, han som är så väldig i sitt förstånds kraft.
Sjå, Gud er sterk, men vander ingen, han som er veldug i forstandskraft.
6 Den ogudaktige låter han ej bliva vid liv, men åt de arma skaffar han rätt.
Han let’kje gudlaus mann få liva; men armingarne gjev han rett.
7 Han tager ej sina ögon från de rättfärdiga; de få trona i konungars krets, för alltid låter han dem sitta där i höghet.
Han snur’kje augo frå rettvise; hjå kongar på sin konungsstol han let deim ævleg sitja høgt.
8 Och om de läggas bundna i kedjor och fångas i eländets snaror,
Um dei i lekkjor bundne vart og i ulukkesnaror fanga,
9 så vill han därmed visa dem vad de hava gjort, och vilka överträdelser de hava begått i sitt högmod;
so synar han deim deira ferd og brot - at dei ovmoda seg -
10 han vill då öppna deras öra för tuktan och mana dem att vända om ifrån fördärvet.
til refsing opnar øyro deira og byd deim venda um frå syndi.
11 Om de då höra på honom och underkasta sig, så få de framleva sina dagar i lycka och sina år i ljuvlig ro.
Um dei då høyrer vil og lyda, so liver dei sitt liv i lukka og sine år i herlegdom;
12 Men höra de honom ej, så förgås de genom vapen och omkomma, när de minst tänka det.
um ikkje, fær dei styng av spjotet, og i sin dårskap andast dei.
13 Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede och icke anropa honom, när han lägger dem i band,
Men vreiden trivst i vonde hjarto; dei bed’kje, um dei bundne vert;
14 deras själ skall i deras ungdom ryckas bort av döden, och deras liv skall dela tempelbolares lott.
i ungdomstidi skal dei døy, forgangast som utukt-sveinar.
15 Genom lidandet vill han rädda den lidande, och genom betrycket vill han öppna hans öra.
Han frelser arming ved hans naud, opnar hans øyro gjenom trengsla.
16 Så sökte han ock draga dig ur nödens gap, ut på en rymlig plats, där intet trångmål rådde; och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rätter.
Deg og han lokkar ut or trengsla, fritt fær du det og ikkje trongt, ditt bord er fullt av feite retter.
17 Men nu bär du till fullo ogudaktighetens dom; ja, dom och rättvisa hålla dig nu fast.
Men fær du straff som syndug mann, i fall hans domsord held deg fast.
18 Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid, och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse.
Lat ikkje tukti avla vreide, den tunge bot deg leida vilt!
19 Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd och genom allt som nu har prövat din kraft?
Kann klaga hjelpa deg or naud, kor mykje enn du stræva vil?
20 Du må ej längta så ivrigt efter natten, den natt då folken skola ryckas bort ifrån sin plats.
Du må’kje lengta etter natti då folk vert rykte frå sin stad!
21 Tag dig till vara, så att du ej vänder dig till vad fördärvligt är; sådant behagar dig ju mer än att lida.
Gjev agt, so ei til synd du vender, for det du heller vil enn lida.
22 Se, Gud är upphöjd genom sin kraft. Var finnes någon mästare som är honom lik?
Sjå, Gud er upphøgd i sitt velde; kven er ein lærar slik som han?
23 Vem har föreskrivit honom hans väg, och vem kan säga: »Du gör vad orätt är?»
Kven hev vel vegen lagt for honom? Kven sagde vel: «Du hev urett gjort?»
24 Tänk då på att upphöja hans gärningar, dem vilka människorna besjunga
Hugs på å prisa høgt hans verk, som menneski hev sunge um!
25 och som de alla skåda med lust, de dödliga, om de än blott skönja dem i fjärran.
Kvart menneskje med lyst det ser, mann-ætti ser det langan leid.
26 Ja, Gud är för hög för vårt förstånd, hans år äro flera än någon kan utrannsaka.
Upphøgd, uskynande er Gud, hans liveår kann ingen telja,
27 Se, vattnets droppar drager han uppåt, och de sila ned såsom regn, där hans dimma går fram;
for han dreg vatsdroparne, so det vert regn av skodde-eim.
28 skyarna gjuta dem ut såsom en ström, låta dem drypa ned över talrika människor.
Og ifrå skyerne det fløymer og dryp ned yver mange folk.
29 Ja, kan någon fatta molnens utbredning, braket som utgår från hans hydda?
Kven skynar vel skyhoparne og torebraket frå hans hytta?
30 Se, sitt ljungeldsljus breder han ut över molnen, och själva havsgrunden höljer han in däri.
Han breider ljoset sitt ikring seg og let det hylja havsens røter.
31 Ty så utför han sina domar över folken; så bereder han ock näring i rikligt mått.
Soleis han dømer folkeslag og skiftar brød i ovmengd ut.
32 I ljungeldsljus höljer han sina händer och sänder det ut mot dem som begynna strid.
Han sveiper henderne i ljos og sender det mot fienden.
33 Budskap om honom bär hans dunder; själva boskapen bebådar hans antåg.
Hans tora meldar um hans koma, ja, feet varslar når han kjem.
