Job 36
1 Vidare sade Elihu:
Addens quoque Eliu, hæc locutus est:
2 Bida ännu litet, så att jag får giva dig besked, ty ännu något har jag att säga till Guds försvar.
Sustine me paululum, et indicabo tibi: adhuc enim habeo quod pro Deo loquar.
3 Min insikt vill jag hämta vida ifrån, och åt min skapare vill jag skaffa rätt.
Repetam scientiam meam a principio, et operatorem meum probabo iustum.
4 Ja, förvisso skola mina ord icke vara lögn; en man med fullgod insikt har du framför dig.
Vere enim absque mendacio sermones mei, et perfecta scientia probabitur tibi.
5 Se, Gud är väldig, men han försmår dock ingen, han som är så väldig i sitt förstånds kraft.
Deus potentes non abiicit, cum et ipse sit potens.
6 Den ogudaktige låter han ej bliva vid liv, men åt de arma skaffar han rätt.
Sed non salvat impios, et iudicium pauperibus tribuit.
7 Han tager ej sina ögon från de rättfärdiga; de få trona i konungars krets, för alltid låter han dem sitta där i höghet.
Non auferet a iusto oculos suos, et reges in solio collocat in perpetuum, et illi eriguntur.
8 Och om de läggas bundna i kedjor och fångas i eländets snaror,
Et si fuerint in catenis, et vinciantur funibus paupertatis.
9 så vill han därmed visa dem vad de hava gjort, och vilka överträdelser de hava begått i sitt högmod;
Indicabit eis opera eorum, et scelera eorum, quia violenti fuerunt.
10 han vill då öppna deras öra för tuktan och mana dem att vända om ifrån fördärvet.
Revelabit quoque aurem eorum, ut corripiat: et loquetur, ut revertantur ab iniquitate.
11 Om de då höra på honom och underkasta sig, så få de framleva sina dagar i lycka och sina år i ljuvlig ro.
Si audierint et observaverint, complebunt dies suos in bono, et annos suos in gloria:
12 Men höra de honom ej, så förgås de genom vapen och omkomma, när de minst tänka det.
Si autem non audierint, transibunt per gladium, et consumentur in stultitia.
13 Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede och icke anropa honom, när han lägger dem i band,
Simulatores et callidi provocant iram Dei, neque clamabunt cum vincti fuerint.
14 deras själ skall i deras ungdom ryckas bort av döden, och deras liv skall dela tempelbolares lott.
Morietur in tempestate anima eorum, et vita eorum inter effeminatos.
15 Genom lidandet vill han rädda den lidande, och genom betrycket vill han öppna hans öra.
Eripiet de angustia sua pauperem, et revelabit in tribulatione aurem eius.
16 Så sökte han ock draga dig ur nödens gap, ut på en rymlig plats, där intet trångmål rådde; och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rätter.
Igitur salvabit te de ore angusto latissime, et non habente fundamentum subter se: requies autem mensæ tuæ erit plena pinguedine.
17 Men nu bär du till fullo ogudaktighetens dom; ja, dom och rättvisa hålla dig nu fast.
Causa tua quasi impii iudicata est, causam iudiciumque recipies.
18 Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid, och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse.
Non te ergo superet ira, ut aliquem opprimas: nec multitudo donorum inclinet te.
19 Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd och genom allt som nu har prövat din kraft?
Depone magnitudinem tuam absque tribulatione, et omnes robustos fortitudine.
20 Du må ej längta så ivrigt efter natten, den natt då folken skola ryckas bort ifrån sin plats.
Ne protrahas noctem, ut ascendant populi pro eis.
21 Tag dig till vara, så att du ej vänder dig till vad fördärvligt är; sådant behagar dig ju mer än att lida.
Cave ne declines ad iniquitatem: hanc enim cœpisti sequi post miseriam.
22 Se, Gud är upphöjd genom sin kraft. Var finnes någon mästare som är honom lik?
Ecce, Deus excelsus in fortitudine sua, et nullus ei similis in legislatoribus.
23 Vem har föreskrivit honom hans väg, och vem kan säga: »Du gör vad orätt är?»
Quis poterit scrutari vias eius? aut quis potest ei dicere: Operatus es iniquitatem?
24 Tänk då på att upphöja hans gärningar, dem vilka människorna besjunga
Memento quod ignores opus eius, de quo cecinerunt viri.
25 och som de alla skåda med lust, de dödliga, om de än blott skönja dem i fjärran.
Omnes homines vident eum, unusquisque intuetur procul.
26 Ja, Gud är för hög för vårt förstånd, hans år äro flera än någon kan utrannsaka.
Ecce, Deus magnus vincens scientiam nostram: numerus annorum eius inæstimabilis.
27 Se, vattnets droppar drager han uppåt, och de sila ned såsom regn, där hans dimma går fram;
Qui aufert stillas pluviæ, et effundit imbres ad instar gurgitum.
28 skyarna gjuta dem ut såsom en ström, låta dem drypa ned över talrika människor.
Qui de nubibus fluunt, quæ prætexunt cuncta desuper.
29 Ja, kan någon fatta molnens utbredning, braket som utgår från hans hydda?
Si voluerit extendere nubes quasi tentorium suum,
30 Se, sitt ljungeldsljus breder han ut över molnen, och själva havsgrunden höljer han in däri.
Et fulgurare lumine suo desuper, cardines quoque maris operiet.
31 Ty så utför han sina domar över folken; så bereder han ock näring i rikligt mått.
Per hæc enim iudicat populos, et dat escas multis mortalibus.
32 I ljungeldsljus höljer han sina händer och sänder det ut mot dem som begynna strid.
In manibus abscondit lucem, et præcepit ei ut rursus adveniat.
33 Budskap om honom bär hans dunder; själva boskapen bebådar hans antåg.
Annunciat de ea amico suo, quod possessio eius sit, et ad eam possit ascendere.
