Job 36
1 Vidare sade Elihu:
And Elihu addeth and saith: —
2 Bida ännu litet, så att jag får giva dig besked, ty ännu något har jag att säga till Guds försvar.
Honour me a little, and I shew thee, That yet for God [are] words.
3 Min insikt vill jag hämta vida ifrån, och åt min skapare vill jag skaffa rätt.
I lift up my knowledge from afar, And to my Maker I ascribe righteousness.
4 Ja, förvisso skola mina ord icke vara lögn; en man med fullgod insikt har du framför dig.
For, truly, my words [are] not false, The perfect in knowledge [is] with thee.
5 Se, Gud är väldig, men han försmår dock ingen, han som är så väldig i sitt förstånds kraft.
Lo, God [is] mighty, and despiseth not, Mighty [in] power [and] heart.
6 Den ogudaktige låter han ej bliva vid liv, men åt de arma skaffar han rätt.
He reviveth not the wicked, And the judgment of the poor appointeth;
7 Han tager ej sina ögon från de rättfärdiga; de få trona i konungars krets, för alltid låter han dem sitta där i höghet.
He withdraweth not from the righteous His eyes, And [from] kings on the throne, And causeth them to sit for ever, and they are high,
8 Och om de läggas bundna i kedjor och fångas i eländets snaror,
And if prisoners in fetters They are captured with cords of affliction,
9 så vill han därmed visa dem vad de hava gjort, och vilka överträdelser de hava begått i sitt högmod;
Then He declareth to them their work, And their transgressions, Because they have become mighty,
10 han vill då öppna deras öra för tuktan och mana dem att vända om ifrån fördärvet.
And He uncovereth their ear for instruction, And saith that they turn back from iniquity.
11 Om de då höra på honom och underkasta sig, så få de framleva sina dagar i lycka och sina år i ljuvlig ro.
If they do hear and serve, They complete their days in good, And their years in pleasantness.
12 Men höra de honom ej, så förgås de genom vapen och omkomma, när de minst tänka det.
And if they do not hearken, By the dart they pass away, And expire without knowledge.
13 Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede och icke anropa honom, när han lägger dem i band,
And the profane in heart set the face, They cry not when He hath bound them.
14 deras själ skall i deras ungdom ryckas bort av döden, och deras liv skall dela tempelbolares lott.
Their soul dieth in youth, And their life among the defiled.
15 Genom lidandet vill han rädda den lidande, och genom betrycket vill han öppna hans öra.
He draweth out the afflicted in his affliction, And uncovereth in oppression their ear.
16 Så sökte han ock draga dig ur nödens gap, ut på en rymlig plats, där intet trångmål rådde; och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rätter.
And also He moved thee from a strait place, [To] a broad place — no straitness under it, And the sitting beyond of thy table Hath been full of fatness.
17 Men nu bär du till fullo ogudaktighetens dom; ja, dom och rättvisa hålla dig nu fast.
And the judgment of the wicked thou hast fulfilled, Judgment and justice are upheld — because of fury,
18 Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid, och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse.
Lest He move thee with a stroke, And the abundance of an atonement turn thee not aside.
19 Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd och genom allt som nu har prövat din kraft?
Doth He value thy riches? He hath gold, and all the forces of power.
20 Du må ej längta så ivrigt efter natten, den natt då folken skola ryckas bort ifrån sin plats.
Desire not the night, For the going up of peoples in their stead.
21 Tag dig till vara, så att du ej vänder dig till vad fördärvligt är; sådant behagar dig ju mer än att lida.
Take heed — do not turn unto iniquity, For on this thou hast fixed Rather than [on] affliction.
22 Se, Gud är upphöjd genom sin kraft. Var finnes någon mästare som är honom lik?
Lo, God doth sit on high by His power, Who [is] like Him — a teacher?
23 Vem har föreskrivit honom hans väg, och vem kan säga: »Du gör vad orätt är?»
Who hath appointed unto Him his way? And who said, 'Thou hast done iniquity?'
24 Tänk då på att upphöja hans gärningar, dem vilka människorna besjunga
Remember that thou magnify His work That men have beheld.
25 och som de alla skåda med lust, de dödliga, om de än blott skönja dem i fjärran.
All men have looked on it, Man looketh attentively from afar.
26 Ja, Gud är för hög för vårt förstånd, hans år äro flera än någon kan utrannsaka.
Lo, God [is] high, And we know not the number of His years, Yea, there [is] no searching.
27 Se, vattnets droppar drager han uppåt, och de sila ned såsom regn, där hans dimma går fram;
When He doth diminish droppings of the waters, They refine rain according to its vapour,
28 skyarna gjuta dem ut såsom en ström, låta dem drypa ned över talrika människor.
Which clouds do drop, They distil on man abundantly.
29 Ja, kan någon fatta molnens utbredning, braket som utgår från hans hydda?
Yea, doth [any] understand The spreadings out of a cloud? The noises of His tabernacle?
30 Se, sitt ljungeldsljus breder han ut över molnen, och själva havsgrunden höljer han in däri.
Lo, He hath spread over it His light, And the roots of the sea He hath covered,
31 Ty så utför han sina domar över folken; så bereder han ock näring i rikligt mått.
For by them He doth judge peoples, He giveth food in abundance.
32 I ljungeldsljus höljer han sina händer och sänder det ut mot dem som begynna strid.
By two palms He hath covered the light, And layeth a charge over it in meeting,
33 Budskap om honom bär hans dunder; själva boskapen bebådar hans antåg.
He sheweth by it [to] his friend substance, Anger against perversity.
