Job 35

1 Och Elihu tog till orda och sade:

Och Elihu svarade, och sade:

2 Menar du att sådant är riktigt? Kan du påstå att du har rätt mot Gud,

Håller du det för rätt, att du säger: Jag är rättvisare än Gud?

3 du som frågar vad rättfärdighet gagnar dig, vad den båtar dig mer än synd?

Ty du säger: Ho blifver något räknad för dig? Hvad hjelper det, om jag håller mig ifrå synd?

4 Svar härpå vill jag giva dig, jag ock dina vänner med dig.

Jag vill svara dig med ordom, och dinom vännom med dig.

5 Skåda upp mot himmelen och se, betrakta skyarna, som gå där högt över dig.

Se upp till himmelen, och skåda; och se uppå skyarna, att de äro dig för höge.

6 Om du syndar, vad gör du väl honom därmed? Och om dina överträdelser äro många, vad skadar du honom därmed?

Om du syndar, hvad kan du skaffa emot honom? Och om din ondska är stor, hvad kan du göra honom?

7 Eller om du är rättfärdig, vad giver du honom, och vad undfår han av din hand?

Och om du äst rättfärdig, hvad kan du gifva honom, eller hvad kan han taga af dina händer?

8 Nej, för din like kunde din ogudaktighet något betyda och för en människoson din rättfärdighet.

Ene mennisko, såsom du äst, må din ondska något göra, och ene menniskos barne din rättfärdighet.

9 Väl klagar man, när våldsgärningarna äro många, man ropar om hjälp mot de övermäktigas arm;

De samme måga ropa, när dem mycket öfvervåld sker, och ropa öfver de väldigas arm;

10 men ingen frågar: »Var är min Gud, min skapare, han som låter lovsånger ljuda mitt i natten,

De der intet säga: Hvar är Gud, min skapare, som sånger gör om nattena;

11 han som giver oss insikt framför markens djur och vishet framför himmelens fåglar?»

Den oss gör lärdare än djuren på jordene, och visare än foglarna under himmelen?

12 Därför är det man får ropa utan svar om skydd mot de ondas övermod.

Men de skola der ock ropa öfver de ondas högmod, och han skall intet höra dem;

13 Se, på fåfängliga böner hör icke Gud, den Allsmäktige aktar icke på slikt;

Ty Gud hörer icke fåfängelighetena, och den Allsmägtige ser der intet till.

14 allra minst, när du påstår att du icke får skåda honom, att du måste vänta på honom, fastän saken är uppenbar.

Nu säger du; Du ser honom intet; men en dom är för honom, allenast förbida honom.

15 Och nu menar du att hans vrede ej håller någon räfst, och att han föga bekymrar sig om människors övermod?

Om hans vrede icke så hastigt hemsöker, och intet sköter, att der så många laster äro,

16 Ja, till fåfängligt tal spärrar Job upp sin mun, utan insikt talar han stora ord.

Derföre hafver Job fåfängt öppnat sin mun; och gifver onyttig ord före med oförnuft.