Job 34

1 Och Elihu tog till orda och sade:

ויען אליהוא ויאמר׃

2 Hören, I vise, mina ord; I förståndige, lyssnen till mig.

שמעו חכמים מלי וידעים האזינו לי׃

3 Örat skall ju pröva orden, och munnen smaken hos det man vill äta.

כי אזן מלין תבחן וחך יטעם לאכל׃

4 Må vi nu utvälja åt oss vad rätt är, samfällt söka förstå vad gott är.

משפט נבחרה לנו נדעה בינינו מה טוב׃

5 Se, Job har sagt: »Jag är oskyldig. Gud har förhållit mig min rätt.

כי אמר איוב צדקתי ואל הסיר משפטי׃

6 Fastän jag har rätt, måste jag stå såsom lögnare; dödsskjuten är jag, jag som intet har brutit.»

על משפטי אכזב אנוש חצי בלי פשע׃

7 Var finnes en man som är såsom Job? Han läskar sig med bespottelse såsom med vatten,

מי גבר כאיוב ישתה לעג כמים׃

8 han gör sig till ogärningsmäns stallbroder och sällar sig till ogudaktiga människor.

וארח לחברה עם פעלי און וללכת עם אנשי רשע׃

9 Ty han säger: »Det gagnar en man till intet, om han håller sig väl med Gud.»

כי אמר לא יסכן גבר ברצתו עם אלהים׃

10 Hören mig därför, I förståndige män: Bort det, att Gud skulle begå någon orätt, att den Allsmäktige skulle göra vad orättfärdigt är!

לכן אנשי לבב שמעו לי חללה לאל מרשע ושדי מעול׃

11 Nej, han vedergäller var människa efter hennes gärningar och lönar envar såsom hans vandel har förtjänat.

כי פעל אדם ישלם לו וכארח איש ימצאנו׃

12 Ty Gud gör i sanning intet som är orätt, den Allsmäktige kan icke kränka rätten.

אף אמנם אל לא ירשיע ושדי לא יעות משפט׃

13 Vem har bjudit honom att vårda sig om jorden, och vem lade på honom bördan av hela jordens krets?

מי פקד עליו ארצה ומי שם תבל כלה׃

14 Om han ville tänka allenast på sig själv och åter draga till sig sin anda och livsfläkt,

אם ישים אליו לבו רוחו ונשמתו אליו יאסף׃

15 då skulle på en gång allt kött förgås, och människorna skulle vända åter till stoft.

יגוע כל בשר יחד ואדם על עפר ישוב׃

16 Men märk nu väl och hör härpå, lyssna till vad mina ord förkunna.

ואם בינה שמעה זאת האזינה לקול מלי׃

17 Skulle den förmå regera, som hatade vad rätt är? Eller fördömer du den som är den störste i rättfärdighet?

האף שונא משפט יחבוש ואם צדיק כביר תרשיע׃

18 Får man då säga till en konung: »Du ogärningsman», eller till en furste: »Du ogudaktige»?

האמר למלך בליעל רשע אל נדיבים׃

19 Gud har ju ej anseende till någon hövdings person, han aktar den rike ej för mer än den fattige, ty alla äro de hans händers verk.

אשר לא נשא פני שרים ולא נכר שוע לפני דל כי מעשה ידיו כלם׃

20 I ett ögonblick omkomma de, mitt i natten: folkhopar gripas av bävan och förgås, de väldige ryckas bort, utan människohand.

רגע ימתו וחצות לילה יגעשו עם ויעברו ויסירו אביר לא ביד׃

21 Ty hans ögon vakta på var mans vägar, och alla deras steg, dem ser han.

כי עיניו על דרכי איש וכל צעדיו יראה׃

22 Intet mörker finnes och ingen skugga så djup, att ogärningsmän kunna fördölja sig däri.

אין חשך ואין צלמות להסתר שם פעלי און׃

23 Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa, innan hon måste stå till doms inför honom.

כי לא על איש ישים עוד להלך אל אל במשפט׃

24 Han krossar de väldige utan rannsakning och låter så andra träda fram i deras ställe.

ירע כבירים לא חקר ויעמד אחרים תחתם׃

25 Ja, han märker väl vad de göra, han omstörtar dem om natten och låter dem förgås.

לכן יכיר מעבדיהם והפך לילה וידכאו׃

26 Såsom ogudaktiga tuktar han dem öppet, inför människors åsyn,

תחת רשעים ספקם במקום ראים׃

27 eftersom de veko av ifrån honom och ej aktade på alla hans vägar.

אשר על כן סרו מאחריו וכל דרכיו לא השכילו׃

28 De bragte så den armes rop inför honom, och rop av betryckta fick han höra.

להביא עליו צעקת דל וצעקת עניים ישמע׃

29 Vem vågar då fördöma, om han stillar larmet? Ja, vem vill väl skåda honom, om han döljer sitt ansikte, för ett folk eller för en enskild man,

והוא ישקט ומי ירשע ויסתר פנים ומי ישורנו ועל גוי ועל אדם יחד׃

30 när han vill rycka makten ifrån gudlösa människor och hindra dem att bliva snaror för folket?

ממלך אדם חנף ממקשי עם׃

31 Kan man väl säga till Gud: »Jag måste lida, jag som ändå intet har förbrutit.

כי אל אל האמר נשאתי לא אחבל׃

32 Visa mig du vad som går över mitt förstånd; om jag har gjort något orätt, vill jag då ej göra så mer.»

בלעדי אחזה אתה הרני אם עול פעלתי לא אסיף׃

33 Skall då han, för ditt klanders skull, giva vedergällning såsom du vill? Du själv, och icke jag, må döma därom; ja, tala du ut vad du menar.

המעמך ישלמנה כי מאסת כי אתה תבחר ולא אני ומה ידעת דבר׃

34 Men kloka män skola säga så till mig, visa män, när de få höra mig:

אנשי לבב יאמרו לי וגבר חכם שמע לי׃

35 »Job talar utan någon insikt, hans ord äro utan förstånd.»

איוב לא בדעת ידבר ודבריו לא בהשכיל׃

36 Så må nu Job utstå prövningar allt framgent, då han vill försvara sig på ogärningsmäns sätt.

אבי יבחן איוב עד נצח על תשבת באנשי און׃

37 Till sin synd lägger han ju uppenbar ondska, oss till hån slår han ihop sina händer och talar stora ord mot Gud.

כי יסיף על חטאתו פשע בינינו יספוק וירב אמריו לאל׃