Job 34
1 Och Elihu tog till orda och sade:
Furthermore Elihu responded, and said: —
2 Hören, I vise, mina ord; I förståndige, lyssnen till mig.
Hear, ye wise men, my words, and, ye who know, give ear unto me;
3 Örat skall ju pröva orden, och munnen smaken hos det man vill äta.
For, the ear, trieth words, as, the palate, tasteth in eating.
4 Må vi nu utvälja åt oss vad rätt är, samfällt söka förstå vad gott är.
What is right, let us choose for ourselves, Let us know, among ourselves, what is good;
5 Se, Job har sagt: »Jag är oskyldig. Gud har förhållit mig min rätt.
For Job hath said—I am righteous, But, GOD, hath turned away my right;
6 Fastän jag har rätt, måste jag stå såsom lögnare; dödsskjuten är jag, jag som intet har brutit.»
Concerning mine own right, shall I tell a falsehood? Incurable is my disease—not for any transgression.
7 Var finnes en man som är såsom Job? Han läskar sig med bespottelse såsom med vatten,
What man is like Job? He drinketh in scoffing like water;
8 han gör sig till ogärningsmäns stallbroder och sällar sig till ogudaktiga människor.
And is on the way to keep company, with the workers of iniquity, and to walk with lawless men.
9 Ty han säger: »Det gagnar en man till intet, om han håller sig väl med Gud.»
For he hath said, It profiteth not a man, when, his good pleasure, is with God.
10 Hören mig därför, I förståndige män: Bort det, att Gud skulle begå någon orätt, att den Allsmäktige skulle göra vad orättfärdigt är!
Wherefore, ye men of mind, hearken unto me, —Far be it, that, GOD, should be lawless, or, the Almighty, be perverse!
11 Nej, han vedergäller var människa efter hennes gärningar och lönar envar såsom hans vandel har förtjänat.
For, what any son of earth doeth, he repayeth him, and, according to every man’s course, he causeth him to find.
12 Ty Gud gör i sanning intet som är orätt, den Allsmäktige kan icke kränka rätten.
Nay, verily, GOD, will not condemn unjustly, —nor, the Almighty, pervert justice.
13 Vem har bjudit honom att vårda sig om jorden, och vem lade på honom bördan av hela jordens krets?
Who set him in charge of the earth? Or who appointed [him] the whole world?
14 Om han ville tänka allenast på sig själv och åter draga till sig sin anda och livsfläkt,
If he should set against him his heart, His spirit and his inspiration, unto himself he should withdraw.
15 då skulle på en gång allt kött förgås, och människorna skulle vända åter till stoft.
All flesh together, would cease to breathe, and, the earth-born, unto dust, would return.
16 Men märk nu väl och hör härpå, lyssna till vad mina ord förkunna.
If then [thou hast] understanding, hear this, Give thou ear to the teaching of my words: —
17 Skulle den förmå regera, som hatade vad rätt är? Eller fördömer du den som är den störste i rättfärdighet?
Shall, the very hater of right, control? Or, the just—the mighty one, wilt thou condemn?
18 Får man då säga till en konung: »Du ogärningsman», eller till en furste: »Du ogudaktige»?
Doth one say to a king, Abandoned one! Or, Lawless one! unto nobles?
19 Gud har ju ej anseende till någon hövdings person, han aktar den rike ej för mer än den fattige, ty alla äro de hans händers verk.
For he hath shewn no respect of persons unto princes, neither hath he recognised the rich rather than the poor? For, the work of his hands, are they all.
20 I ett ögonblick omkomma de, mitt i natten: folkhopar gripas av bävan och förgås, de väldige ryckas bort, utan människohand.
In a moment, they die, even in the middle of the night, —A people are convulsed when they pass away, A mighty one is removed, without hand;
21 Ty hans ögon vakta på var mans vägar, och alla deras steg, dem ser han.
For, his eyes, are on the ways of a man, and, all his footsteps, he beholdeth, —
22 Intet mörker finnes och ingen skugga så djup, att ogärningsmän kunna fördölja sig däri.
No darkness, and no death-shade, where the workers of iniquity may hide.
23 Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa, innan hon måste stå till doms inför honom.
For, unto no man, doth he appoint a repetition, —in going unto GOD in judgment;
24 Han krossar de väldige utan rannsakning och låter så andra träda fram i deras ställe.
He shattereth mighty ones unsearchably, and setteth up others in their stead:
25 Ja, han märker väl vad de göra, han omstörtar dem om natten och låter dem förgås.
Therefore, he observeth their works, —and overturneth [them] in a night, and they are crushed;
26 Såsom ogudaktiga tuktar han dem öppet, inför människors åsyn,
In the place of lawless men, hath he chastised them, in presence of beholders.
27 eftersom de veko av ifrån honom och ej aktade på alla hans vägar.
Forasmuch, as they turned from following him, and, none of his ways, did they teach;
28 De bragte så den armes rop inför honom, och rop av betryckta fick han höra.
Causing to reach him the outcry of the poor, Yea, the outcry of the oppressed, he heareth.
29 Vem vågar då fördöma, om han stillar larmet? Ja, vem vill väl skåda honom, om han döljer sitt ansikte, för ett folk eller för en enskild man,
When, he, giveth quiet, who then shall condemn? And, when he hideth [his] face, who then shall sing of him? whether unto a nation or unto mankind altogether,
30 när han vill rycka makten ifrån gudlösa människor och hindra dem att bliva snaror för folket?
That impious men may not reign, nor be ensnarers of the people.
31 Kan man väl säga till Gud: »Jag måste lida, jag som ändå intet har förbrutit.
For, unto GOD, hath one [ever] said—I have borne punishment, I will not be perverse;
32 Visa mig du vad som går över mitt förstånd; om jag har gjort något orätt, vill jag då ej göra så mer.»
What I see not, do, thou, shew me, If, perverseness, I have wrought, I will do it no more?
33 Skall då han, för ditt klanders skull, giva vedergällning såsom du vill? Du själv, och icke jag, må döma därom; ja, tala du ut vad du menar.
According to thy mind, must he requite it, that thou hast refused? For, thou, must choose, and not, I, What then thou knowest, speak!
34 Men kloka män skola säga så till mig, visa män, när de få höra mig:
The men of mind, will say to me, yea any wise man hearkening unto me: —
35 »Job talar utan någon insikt, hans ord äro utan förstånd.»
Job, without knowledge, doth speak, and, his words, are not with discretion.
36 Så må nu Job utstå prövningar allt framgent, då han vill försvara sig på ogärningsmäns sätt.
Would that Job might be tested to the uttermost, for replying with the men of iniquity:
37 Till sin synd lägger han ju uppenbar ondska, oss till hån slår han ihop sina händer och talar stora ord mot Gud.
For he addeth—unto his sin—rebellion, In our midst, he clappeth his hands, and multiplieth his sayings against GOD.
