Job 34
1 Och Elihu tog till orda och sade:
Elihoe vervolgde en sprak:
2 Hören, I vise, mina ord; I förståndige, lyssnen till mig.
Gij wijzen, hoort naar mijn rede; Verstandigen, luistert naar mij:
3 Örat skall ju pröva orden, och munnen smaken hos det man vill äta.
Want het oor toetst de woorden, Zoals het gehemelte spijzen keurt.
4 Må vi nu utvälja åt oss vad rätt är, samfällt söka förstå vad gott är.
We moeten zelf onderzoeken, wat recht is, Onder elkander beslissen wat goed is.
5 Se, Job har sagt: »Jag är oskyldig. Gud har förhållit mig min rätt.
Want Job heeft gezegd: Ik ben rechtschapen, Maar God onthoudt mij mijn recht;
6 Fastän jag har rätt, måste jag stå såsom lögnare; dödsskjuten är jag, jag som intet har brutit.»
Ondanks mijn recht moet ik lijden, Mijn wonde is ongeneeslijk, al ben ik niet schuldig!
7 Var finnes en man som är såsom Job? Han läskar sig med bespottelse såsom med vatten,
Is er wel iemand als Job, Die godslastering als water drinkt,
8 han gör sig till ogärningsmäns stallbroder och sällar sig till ogudaktiga människor.
Die het gezelschap van boosdoeners opzoekt En met slechte lieden omgang heeft?
9 Ty han säger: »Det gagnar en man till intet, om han håller sig väl med Gud.»
Want hij zegt: Wat baat het den mens, In God zijn behagen te stellen!
10 Hören mig därför, I förståndige män: Bort det, att Gud skulle begå någon orätt, att den Allsmäktige skulle göra vad orättfärdigt är!
Verstandige lieden, hoort dus naar mij: Onmogelijk; God doet geen kwaad, de Almachtige geen onrecht;
11 Nej, han vedergäller var människa efter hennes gärningar och lönar envar såsom hans vandel har förtjänat.
Want Hij vergeldt de mensen hun daden, Behandelt iedereen naar zijn gedrag!
12 Ty Gud gör i sanning intet som är orätt, den Allsmäktige kan icke kränka rätten.
Waarachtig, God kan geen onrecht begaan, De Almachtige het recht niet verkrachten!
13 Vem har bjudit honom att vårda sig om jorden, och vem lade på honom bördan av hela jordens krets?
Wie heeft de aarde onder zijn leiding gesteld Wie Hem met de hele wereld belast?
14 Om han ville tänka allenast på sig själv och åter draga till sig sin anda och livsfläkt,
Trekt Hij hun geest tot Zich terug, Neemt Hij tot Zich hun levensadem,
15 då skulle på en gång allt kött förgås, och människorna skulle vända åter till stoft.
Dan sterft onmiddellijk alle vlees, Keert de mens terug tot stof!
16 Men märk nu väl och hör härpå, lyssna till vad mina ord förkunna.
Zijt ge verstandig, luister hiernaar, En leen het oor aan mijn rede:
17 Skulle den förmå regera, som hatade vad rätt är? Eller fördömer du den som är den störste i rättfärdighet?
Kan Hij, die het recht zou haten, besturen; Kan de Alrechtvaardige onrecht bedrijven?
18 Får man då säga till en konung: »Du ogärningsman», eller till en furste: »Du ogudaktige»?
Hij, die tot den koning zegt: Belial Tot de edelen: Booswicht;
19 Gud har ju ej anseende till någon hövdings person, han aktar den rike ej för mer än den fattige, ty alla äro de hans händers verk.
Die vorsten niet voortrekt, Den arme niet achterstelt bij den rijke. Neen, ze zijn allen het werk zijner handen,
20 I ett ögonblick omkomma de, mitt i natten: folkhopar gripas av bävan och förgås, de väldige ryckas bort, utan människohand.
En sterven plotseling, midden in de nacht; Rijken worden opgeschrikt, en gaan heen, Machtigen verdwijnen, al steekt men er de hand niet naar uit.
21 Ty hans ögon vakta på var mans vägar, och alla deras steg, dem ser han.
Want zijn ogen zijn op de wegen der mensen gericht, En Hij ziet al hun schreden;
22 Intet mörker finnes och ingen skugga så djup, att ogärningsmän kunna fördölja sig däri.
Er bestaat geen duister of donker, Waarin de boosdoeners zich kunnen verbergen.
23 Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa, innan hon måste stå till doms inför honom.
Neen, geen vaste tijd voor den mens, Om voor God ten gericht te verschijnen;
24 Han krossar de väldige utan rannsakning och låter så andra träda fram i deras ställe.
Hij verplettert den machtige zonder verhoor, En stelt anderen voor hem in de plaats.
25 Ja, han märker väl vad de göra, han omstörtar dem om natten och låter dem förgås.
Hij geeft dus acht op hun daden, Hij stort ze omver in de nacht;
26 Såsom ogudaktiga tuktar han dem öppet, inför människors åsyn,
Ze worden verbrijzeld tot straf voor hun boosheid, Hij tuchtigt ze op de plaats, waar allen het zien.
27 eftersom de veko av ifrån honom och ej aktade på alla hans vägar.
Want van Hem zijn ze afgeweken, En hebben op geen van zijn paden gelet;
28 De bragte så den armes rop inför honom, och rop av betryckta fick han höra.
Ze hebben het kermen der armen tot Hem doen komen, Zodat Hij het klagen der ellendigen hoort.
29 Vem vågar då fördöma, om han stillar larmet? Ja, vem vill väl skåda honom, om han döljer sitt ansikte, för ett folk eller för en enskild man,
Hield Hij Zich stil, wie zou ze beschuldigen Bedekte Hij zijn gelaat, wie wees hen terecht? Neen, Hij houdt volk en eenling in het oog,
30 när han vill rycka makten ifrån gudlösa människor och hindra dem att bliva snaror för folket?
Opdat geen boze regeert, het volk niet zondigt.
31 Kan man väl säga till Gud: »Jag måste lida, jag som ändå intet har förbrutit.
Maar als de boze tot God zegt: Ik heb gedwaald, Doch ik wil niet meer zondigen;
32 Visa mig du vad som går över mitt förstånd; om jag har gjort något orätt, vill jag då ej göra så mer.»
Onderricht mij, totdat ik tot inzicht kom; Heb ik misdaan, ik doe het niet meer!
33 Skall då han, för ditt klanders skull, giva vedergällning såsom du vill? Du själv, och icke jag, må döma därom; ja, tala du ut vad du menar.
Moet Hij, volgens u, het dan toch maar vergelden, Omdat gij zijn gerechtigheid anders misprijst? Gij hebt te beslissen, niet ik; Spreek dus uit, wat ge meent!
34 Men kloka män skola säga så till mig, visa män, när de få höra mig:
Verstandige mensen zullen mij zeggen, Met den wijzen man, die mij hoort:
35 »Job talar utan någon insikt, hans ord äro utan förstånd.»
Job heeft niet verstandig gesproken, Zijn rede getuigt niet van inzicht.
36 Så må nu Job utstå prövningar allt framgent, då han vill försvara sig på ogärningsmäns sätt.
Waarachtig, Job zal ten einde toe worden beproefd, Om zijn antwoorden, boosdoeners waardig;
37 Till sin synd lägger han ju uppenbar ondska, oss till hån slår han ihop sina händer och talar stora ord mot Gud.
Want hij heeft bij zijn zonde de misdaad gevoegd, Ons te honen, en tegen God een grote mond op te zetten!
