Job 34
1 Och Elihu tog till orda och sade:
Og Elihu tog til Orde og sagde:
2 Hören, I vise, mina ord; I förståndige, lyssnen till mig.
Hør mine Ord, I vise, I forstandige Mænd, laan mig Øre!
3 Örat skall ju pröva orden, och munnen smaken hos det man vill äta.
Thi Øret prøver Ord, som Ganen smager paa Mad;
4 Må vi nu utvälja åt oss vad rätt är, samfällt söka förstå vad gott är.
lad os udgranske, hvad der er Ret, med hinanden skønne, hvad der er godt!
5 Se, Job har sagt: »Jag är oskyldig. Gud har förhållit mig min rätt.
Job sagde jo: »Jeg er retfærdig, min Ret har Gud sat til Side;
6 Fastän jag har rätt, måste jag stå såsom lögnare; dödsskjuten är jag, jag som intet har brutit.»
min Ret til Trods skal jeg være en Løgner? Skønt brødefri er jeg saaret til Døden!«
7 Var finnes en man som är såsom Job? Han läskar sig med bespottelse såsom med vatten,
Er der mon Mage til Job? Han drikker Spot som Vand,
8 han gör sig till ogärningsmäns stallbroder och sällar sig till ogudaktiga människor.
søger Selskab med Udaadsmænd og Omgang med gudløse Folk!
9 Ty han säger: »Det gagnar en man till intet, om han håller sig väl med Gud.»
Thi han sagde: »Det baader ikke en Mand, at han har Venskab med Gud!«
10 Hören mig därför, I förståndige män: Bort det, att Gud skulle begå någon orätt, att den Allsmäktige skulle göra vad orättfärdigt är!
Derfor, I kloge, hør mig: Det være langt fra Gud af synde, fra den Almægtige at gøre ondt;
11 Nej, han vedergäller var människa efter hennes gärningar och lönar envar såsom hans vandel har förtjänat.
nej, han gengælder Menneskets Gerning, handler med Manden efter hans Færd;
12 Ty Gud gör i sanning intet som är orätt, den Allsmäktige kan icke kränka rätten.
Gud forbryder sig visselig ej, den Almægtige bøjer ej Retten!
13 Vem har bjudit honom att vårda sig om jorden, och vem lade på honom bördan av hela jordens krets?
Hvo gav ham Tilsyn med Jorden, hvo vogter, mon hele Verden?
14 Om han ville tänka allenast på sig själv och åter draga till sig sin anda och livsfläkt,
Drog han sin Aand tilbage og tog sin Aande til sig igen,
15 då skulle på en gång allt kött förgås, och människorna skulle vända åter till stoft.
da udaanded Kødet til Hobe, og atter blev Mennesket Støv!
16 Men märk nu väl och hör härpå, lyssna till vad mina ord förkunna.
Har du Forstand, saa hør derpaa, laan Øre til mine Ord!
17 Skulle den förmå regera, som hatade vad rätt är? Eller fördömer du den som är den störste i rättfärdighet?
Mon en, der hadede Ret, kunde styre? Dømmer du ham, den Retfærdige, Vældige?
18 Får man då säga till en konung: »Du ogärningsman», eller till en furste: »Du ogudaktige»?
Han, som kan sige til Kongen: »Din Usling!« og »Nidding, som du er!« til Stormænd,
19 Gud har ju ej anseende till någon hövdings person, han aktar den rike ej för mer än den fattige, ty alla äro de hans händers verk.
som ikke gør Forskel til Fordel for Fyrster ej heller foretrækker rig for ringe, thi de er alle hans Hænders Værk.
20 I ett ögonblick omkomma de, mitt i natten: folkhopar gripas av bävan och förgås, de väldige ryckas bort, utan människohand.
Brat maa de dø, endda midt om Natten; de store slaar han til, og borte er de, de vældige fjernes uden Menneskehaand.
21 Ty hans ögon vakta på var mans vägar, och alla deras steg, dem ser han.
Thi Menneskets Veje er ham for Øje, han skuer alle dets Skridt;
22 Intet mörker finnes och ingen skugga så djup, att ogärningsmän kunna fördölja sig däri.
der er intet Mørke og intet Mulm, som Udaadsmænd kan gemme sig i.
23 Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa, innan hon måste stå till doms inför honom.
Thi Mennesket sættes der ingen Frist til at møde i Retten for Gud;
24 Han krossar de väldige utan rannsakning och låter så andra träda fram i deras ställe.
han knuser de vældige uden Forhør og sætter andre i Stedet.
25 Ja, han märker väl vad de göra, han omstörtar dem om natten och låter dem förgås.
Jeg hævder derfor: Han ved deres Gerninger, og ved Nattetide styrter han dem;
26 Såsom ogudaktiga tuktar han dem öppet, inför människors åsyn,
for deres Gudløshed slaas de sønder, for alles Øjne tugter han dem,
27 eftersom de veko av ifrån honom och ej aktade på alla hans vägar.
fordi de veg bort fra ham og ikke regned hans Veje det mindste,
28 De bragte så den armes rop inför honom, och rop av betryckta fick han höra.
saa de voldte, at ringe raabte til ham, og han maatte høre de armes Skrig.
29 Vem vågar då fördöma, om han stillar larmet? Ja, vem vill väl skåda honom, om han döljer sitt ansikte, för ett folk eller för en enskild man,
Tier han stille, hvo vil dømme ham? Skjuler han sit Aasyn, hvo vil laste ham? Over Folk og Mennesker vaager han dog,
30 när han vill rycka makten ifrån gudlösa människor och hindra dem att bliva snaror för folket?
for at ikke en vanhellig skal herske, en af dem, der er Folkets Snarer.
31 Kan man väl säga till Gud: »Jag måste lida, jag som ändå intet har förbrutit.
Siger da en til Gud: »Fejlet har jeg, men synder ej mer,
32 Visa mig du vad som går över mitt förstånd; om jag har gjort något orätt, vill jag då ej göra så mer.»
jeg ser det, lær du mig; har jeg gjort Uret, jeg gør det ej mer!«
33 Skall då han, för ditt klanders skull, giva vedergällning såsom du vill? Du själv, och icke jag, må döma därom; ja, tala du ut vad du menar.
skal han da gøre Gengæld, fordi du vil det, fordi du indvender noget? Ja du, ikke jeg, skal afgøre det, saa sig da nu, hvad du ved!
34 Men kloka män skola säga så till mig, visa män, när de få höra mig:
Kloge Folk vil sige til mig som og vise Mænd, der hører mig:
35 »Job talar utan någon insikt, hans ord äro utan förstånd.»
»Job taler ikke med Indsigt, hans Ord er uoverlagte!
36 Så må nu Job utstå prövningar allt framgent, då han vill försvara sig på ogärningsmäns sätt.
Gid Job uden Ophør maa prøves, fordi han svarer som slette Folk!
37 Till sin synd lägger han ju uppenbar ondska, oss till hån slår han ihop sina händer och talar stora ord mot Gud.
Thi han dynger Synd paa Synd, han optræder hovent iblandt os og fremfører mange Ord imod Gud!«
