< Job 33 >
1 Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.
“Na afei, Hiob, tie me nsɛm; yɛ aso ma biribiara a mɛka.
2 Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.
Merebɛbue mʼano; me nsɛm aba me tɛkrɛma so.
3 Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.
Me nsɛm firi akoma a ɛtene mu; na mʼano de ahonim pa ka deɛ menim.
4 Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.
Onyankopɔn Honhom na abɔ me; Otumfoɔ no ahome ma me nkwa.
5 Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram.
Sɛ wobɛtumi a, ma me mmuaeɛ; siesie wo ho, na ka si mʼanim.
6 Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.
Wo ne me nyinaa yɛ pɛ wɔ Onyankopɔn anim; me nso wɔbɔɔ me firii dɔteɛ mu.
7 Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.
Ɛnsɛ sɛ wosuro me, na ɛnsɛ sɛ me nsa yɛ den wɔ wo so.
8 Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:
“Nanso woaka ama mate, metee saa nsɛm no, na wokaa sɛ,
9 »Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;
‘Meyɛ kronn na menni bɔne; me ho te na afɔdie biara nni me ho.
10 men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.
Nanso Onyankopɔn anya me ho mfomsoɔ; wafa me sɛ ne ɔtamfoɔ.
11 Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar.»
Ɔde me nan ahyɛ mpɔkyerɛ mu; na nʼani wɔ mʼakwan nyinaa so.’
12 Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.
“Nanso meka mekyerɛ wo sɛ, yei mu deɛ, woayɛ mfomsoɔ, ɛfiri sɛ Onyankopɔn so sene ɔdasani.
13 Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?
Na adɛn enti na wonwiinwii hyɛ no sɛ ɔmmua onipa nsɛm biara anaa?
14 Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.
Nanso, Onyankopɔn kasa wɔ akwan ahodoɔ so, na ebia nnipa nte.
15 I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,
Ɔkasa wɔ daeɛso ne anadwo anisoadehunu mu, ɛberɛ a nna afa nnipa na wɔretu nkorɔmo wɔ wɔn mpa so,
16 då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,
ɔtumi kasa gu wɔn asom na ɔde kɔkɔbɔ yi wɔn hu,
17 när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.
sɛ ɔbɛdane onipa afiri nneyɛɛ bɔne ho na watwe no afiri ahantan ho,
18 Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.
sɛ ɔmma ne ɔkra nnkɔ amena mu na ɔnhwere ne nkwa wɔ akofena ano.
19 Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.
Onyankopɔn tumi de yea twe onipa aso ɛberɛ a ɔda mpa so na ne nnompe mu yea nnyae da,
20 Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.
kɔsi sɛ ne kɔn nnɔ aduane na ne ɔkra nso po aduane a ɛyɛ akɔnnɔ pa ara;
21 Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.
ɔfɔn yɛ basaa, na ne nnompe a anka ɛho akata no ho da hɔ.
22 Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.
Ne ɔkra bɛn damena, na ne nkwa bɛn owuo abɔfoɔ.
23 Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,
“Nanso sɛ abɔfoɔ apem no mu baako wɔ nʼafa sɛ ɔdimafoɔ a ɔbɛkyerɛ no deɛ ɛyɛ ma no a,
24 då förbarmar Gud sig över henne och säger; »Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått.»
ɔbɛhunu no mmɔbɔ na waka sɛ, ‘Monnyaa no na wankɔ damena mu; na manya mpatadeɛ ama no,’
25 Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.
afei ne wedeɛ bɛyɛ foforɔ sɛ abɔfra deɛ, na asi ne dada mu sɛ mmeranteberɛ mu deɛ.
26 När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.
Sɛ ɔbɔ Onyankopɔn mpaeɛ a, ɔbɛnya adom afiri ne hɔ, ɔbɛhunu Onyankopɔn anim na ɔde ahosɛpɛ ateam na Onyankopɔn agye no bio sɛ ɔteneneeni.
27 Så får denne då sjunga inför människorna och säga: »Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;
Afei ɔbɛba nnipa mu abɛka sɛ, ‘Meyɛɛ bɔne na mekyeaa deɛ ɛtene, nanso wantwe mʼaso sɛdeɛ ɛfata me.
28 ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset.»
Ɔgyee me ɔkra na wamma no ankɔ damena mu, enti mɛtena ase na madi hann no mu dɛ.’
29 Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,
“Onyankopɔn yɛ yeinom nyinaa ma onipa, mprɛnu ne ne mprɛnsa so,
30 till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.
sɛdeɛ onipa kra renkɔ damena mu, na nkwa hann no ahyerɛn ne so.
31 Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.
“Yɛ aso, Hiob, na tie me; yɛ dinn na menkasa.
32 Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt.
Na sɛ wowɔ biribi ka a, bua me; kasa, na mepɛ sɛ wɔbu wo bem.
33 Varom icke, så är det du som må höra på mig; du må tiga, så att jag får lära dig vishet.
Sɛ ɛnte saa nso a, ɛnneɛ tie me. Yɛ dinn na mɛkyerɛ wo nyansa.”