Job 33
1 Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.
Men høyr no, Job, på talen min, lyd vel på alle mine ord!
2 Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.
Sjå eg hev opna mine lippor, og tunga talar i min munn.
3 Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.
Frå ærlegt hjarta kjem min tale, rein kunnskap lipporne ber fram.
4 Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.
Guds ånd er det som meg hev skapt, og Allvalds ande gjev meg liv.
5 Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram.
Um du det kann, so gjev meg svar! Væpna deg mot meg, og stig fram!
6 Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.
Eg er din likemann for Gud, eg og av leiret forma er.
7 Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.
Du tarv’kje vera rædd for meg, min trykk skal ikkje tyngja deg.
8 Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:
Men du hev sagt for øyro mine - eg høyrde ljoden av ditt ord -:
9 »Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;
«Eg skuldfri er og utan synd, eg flekkfri er og utan skuld;
10 men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.
men han fører uvensgrunnar mot meg og held meg for sin fiendsmann;
11 Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar.»
han legg i stokken mine føter og vaktar alle mine vegar.»
12 Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.
Men du hev urett, svarar eg; Gud større er enn menneskja.
13 Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?
Men kvifor vil du klaga på han: Han aldri svarar i sin sak?
14 Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.
På eit vis talar Gud, ja tvo, um enn dei ikkje agtar på det.
15 I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,
I draumar og i syn ved natt, når tunge svevnen fell på folk, når dei på lægjet ligg og blundar,
16 då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,
då let han øyro upp på folk, og innsiglar åtvaring til deim,
17 när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.
for burt frå synd å driva mannen, og rydja ovmod ut or honom
18 Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.
og berga sjæli hans frå gravi og livet hans frå spjotodd-daude.
19 Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.
Han tuktast og med sjukelægje, med stendig uro inn til beini,
20 Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.
hans liv fær mothug imot brød, og sjæli hans mot lostemat.
21 Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.
Hans misser holdet, vert usjåleg, og beini morknar, syner ikkje,
22 Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.
og sjæli ned mot gravi lutar, hans liv mot daude-englarne.
23 Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,
Er det då yver han ein engel, ein millommann, ein utav tusund, som lærer mannen um hans plikt,
24 då förbarmar Gud sig över henne och säger; »Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått.»
Han ynkast yver han og segjer: «Frels honom frå i grav å ganga! Eg hev ei løysepening funne.»
25 Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.
Hans likam skal av helsa bløma, sin ungdom skal han atter få.
26 När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.
Han bed til Gud og nåde fær, so han hans åsyn ser med jubel. Og so fær mannen att si rettferd.
27 Så får denne då sjunga inför människorna och säga: »Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;
Han syng for folk og segjer so: «Eg synda hev og krenkt det rette, men hev’kje fenge lika for det;
28 ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset.»
mi sjæl frå gravi berga han, med gleda fær eg ljoset sjå.»
29 Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,
Og sjå: alt dette gjerer Gud tvo gonger, ja tri gong’ mot mannen,
30 till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.
og ber hans sjæl frå gravi burt, so livsens ljos kann lysa for han.
31 Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.
So gjev no gaum og høyr meg, Job, ver tagall du, so eg kann tala!
32 Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt.
Um du hev ord, so gjev meg svar! Tala, eg gjev deg gjerne rett.
33 Varom icke, så är det du som må höra på mig; du må tiga, så att jag får lära dig vishet.
I anna fall so høyr på meg, teg medan eg deg visdom lærer!»
