Job 33
1 Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.
Tena ra, whakarongo, e Hopa, ki aku korero, kia whai taringa ki aku kupu katoa.
2 Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.
Nana, kua puaki nei toku mangai, kei te korero toku arero i roto i toku mangai.
3 Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.
Ma aku kupu e whakapuaki te tika o toku ngakau; ka korero pono oku ngutu i ta ratou e matau ana.
4 Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.
He mea hanga ahau na te Wairua o te Atua, a na te manawa o te Kaha Rawa ahau i whai ora ai.
5 Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram.
Ki te taea e koe, whakahokia mai e koe he kupu ki ahau; whakatikaia au korero ki toku aroaro, e tu ki runga.
6 Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.
Nana, ko toku anga ki te Atua he pena hoki i tau; he mea hanga nei ano hoki ahau ki te paru.
7 Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.
Nana, e kore te wehi ki ahau e whakawehi i a koe; e kore ano hoki toku ringa e taimaha iho ki a koe.
8 Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:
He pono kua hakiri oku taringa ki au kupu, a kua rongo atu ahau i te reo o au kupu, e mea ana,
9 »Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;
He ma ahau, kahore oku he; he harakore ahau, kahore hoki he kino i roto i ahau:
10 men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.
Na e rapu ana ia i te take riri ki ahau, e kiia ana ahau e ia he hoariri nona;
11 Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar.»
E karapitia ana e ia oku waewae ki te rakau, e ata titiro ana ia ki oku hikoinga katoa.
12 Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.
Nana, maku e whawhati tau kupu, ehara tenei mea au i te mea tika; nui atu hoki te Atua i te tangata.
13 Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?
He aha koe i totohe ai ki a ia? E kore hoki e korerotia e ia te tikanga o tetahi o ana mea.
14 Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.
Kotahi hoki, ae ra, e rua korerotanga a te Atua, otiia kahore e maharatia e te tangata.
15 I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,
I te moe, i te putanga moemoea mai o te po, ina au iho te moe o te tangata, i nga moenga i runga i te takotoranga;
16 då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,
Ko reira ia whakapuare ai i nga taringa o nga tangata, hiri ai hoki i te ako mo ratou;
17 när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.
Kia whakanekehia ai te tangata i tana whakaaro, kia hipokina ai hoki te whakapehapeha o te tangata;
18 Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.
E puritia ana e ia tona wairua kei tae ki te rua, tona ora kei riro i te hoari.
19 Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.
E whiua ana hoki ia ki te mamae i runga i tona moenga, ki te ngau tonu hoki o ona wheua;
20 Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.
A whakarihariha ana tona ora ki te taro, tona wairua ki te kai whakaminamina.
21 Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.
E honia ana ona kiko, a kore noa e kitea; a purero mai ana ona wheua kihai nei i kitea i mua.
22 Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.
Heoi e whakatata ana tona wairua ki te rua, tona ora ki nga kaiwhakamate.
23 Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,
Ki te mea he karere tera kei a ia, he kaiwhakaatu tikanga tetahi i roto i te mano, hei whakaatu i tona tika ki te tangata:
24 då förbarmar Gud sig över henne och säger; »Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått.»
Na ka tohu tera i a ia, a ka mea, Whakaorangia ia kei heke ki te rua, kua kitea hoki e ahau he utu.
25 Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.
Ko tona kiri ka ngawari atu i to te tamaiti; ka hoki iho ia ki nga ra o tona tamarikitanga:
26 När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.
Ka inoi ia ki te Atua, a ka manako tera ki a ia; heoi ka kite ia i tona mata i runga i te koa: a ka utua e ia te tika o te tangata.
27 Så får denne då sjunga inför människorna och säga: »Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;
E waiata ana ia i te aroaro o nga tangata, e mea ana, Kua hara ahau, whakaparoritia ake e ahau te tika, a kahore he pai ki ahau:
28 ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset.»
Kua whakaorangia e ia toku wairua kei riro ki te rua, a e kite toku wairua i te marama.
29 Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,
Nana, e meatia ana enei mea katoa e te Atua, e tuaruatia ana, ae, e tuatorutia ana, ki te tangata,
30 till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.
Hei whakahoki mai i tona wairua i roto i te rua, kia whakamaramatia ai ki te marama o te ora.
31 Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.
Kia whai whakaaro mai, e Hopa, whakarongo mai ki ahau: kati tau, a ka korero ahau.
32 Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt.
Ki te mea he kupu tau, utua mai taku: korero, ko taku hoki i pai ai kia whakatikaia tau.
33 Varom icke, så är det du som må höra på mig; du må tiga, så att jag får lära dig vishet.
Ki te kahore, whakarongo ki ahau: noho puku koe, a maku koe e whakaako ki te whakaaro nui.
