Job 33
1 Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.
Audi igitur Iob eloquia mea, et omnes sermones meos ausculta.
2 Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.
Ecce aperui os meum, loquatur lingua mea in faucibus meis.
3 Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.
Simplici corde meo sermones mei, et sententiam puram labia mea loquentur.
4 Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.
Spiritus Dei fecit me, et spiraculum Omnipotentis vivificavit me.
5 Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram.
Si potes, responde mihi, et adversus faciem meam consiste.
6 Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.
Ecce, et me sicut et te fecit Deus, et de eodem luto ego quoque formatus sum.
7 Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.
Verumtamen miraculum meum non te terreat, et eloquentia mea non sit tibi gravis.
8 Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:
Dixisti ergo in auribus meis, et vocem verborum tuorum audivi:
9 »Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;
Mundus sum ego, et absque delicto: immaculatus, et non est iniquitas in me.
10 men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.
Quia querelas in me reperit, ideo arbitratus est me inimicum sibi.
11 Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar.»
Posuit in nervo pedes meos, custodivit omnes semitas meas.
12 Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.
Hoc est ergo, in quo non es iustificatus: respondebo tibi, quia maior sit Deus homine.
13 Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?
Adversus eum contendis quod non ad omnia verba responderit tibi?
14 Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.
Semel loquitur Deus, et secundo idipsum non repetit.
15 I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,
Per somnium in visione nocturna, quando irruit sopor super homines, et dormiunt in lectulo:
16 då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,
Tunc aperit aures virorum, et erudiens eos instruit disciplina,
17 när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.
Ut avertat hominem ab his, quæ facit, et liberet eum de superbia:
18 Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.
Eruens animam eius a corruptione: et vitam illius, ut non transeat in gladium.
19 Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.
Increpat quoque per dolorem in lectulo, et omnia ossa eius marcescere facit.
20 Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.
Abominabilis ei fit in vita sua panis, et animæ illius cibus ante desiderabilis.
21 Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.
Tabescet caro eius, et ossa, quæ tecta fuerant, nudabuntur.
22 Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.
Appropinquavit corruptioni anima eius, et vita illius mortiferis.
23 Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,
Si fuerit pro eo Angelus loquens, unus de millibus, ut annunciet hominis æquitatem:
24 då förbarmar Gud sig över henne och säger; »Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått.»
Miserebitur eius, et dicet: Libera eum, ut non descendat in corruptionem: inveni in quo ei propitier.
25 Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.
Consumpta est caro eius a suppliciis, revertatur ad dies adolescentiæ suæ.
26 När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.
Deprecabitur Deum, et placabilis ei erit: et videbit faciem eius in iubilo, et reddet homini iustitiam suam.
27 Så får denne då sjunga inför människorna och säga: »Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;
Respiciet homines, et dicet: Peccavi, et vere deliqui, et, ut eram dignus, non recepi.
28 ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset.»
Liberavit animam suam ne pergeret in interitum, sed vivens lucem videret.
29 Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,
Ecce, hæc omnia operatur Deus tribus vicibus per singulos.
30 till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.
Ut revocet animas eorum a corruptione, et illuminet luce viventium.
31 Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.
Attende Iob, et audi me: et tace, dum loquor.
32 Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt.
Si autem habes quod loquaris, responde mihi, loquere: volo enim, te apparere iustum.
33 Varom icke, så är det du som må höra på mig; du må tiga, så att jag får lära dig vishet.
Quod si non habes, audi me: tace, et docebo te sapientiam.
