Job 33

1 Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.

“No rĩu Ayubu-rĩ, thikĩrĩria ciugo ciakwa; tega matũ ũigue ũrĩa wothe nguuga.

2 Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.

Ndĩ hakuhĩ gũtumũra kanua gakwa; ciugo ciakwa irĩ o rũrĩmĩ-inĩ rwakwa.

3 Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.

Ciugo ciakwa ciumĩte ngoro nũngĩrĩru; mĩromo yakwa yaragia ĩtarĩ na ũhinga.

4 Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.

Roho wa Mũrungu nĩwe ũnyũmbĩte; mĩhũmũ ya Mwene-Hinya-Wothe nĩyo ĩĩheaga muoyo.

5 Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram.

Nawe njookeria, akorwo nĩũkũhota; wĩhaarĩrie ũũngʼethere.

6 Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.

Niĩ haana o tawe maitho-inĩ ma Mũrungu; o na niĩ ndombirwo na rĩũmba.

7 Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.

Kwĩĩndigĩra gũtigakũmakie, kana guoko gwakwa gũkũritũhĩre.

8 Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:

“No rĩrĩ, nĩuugĩte ngĩiguaga, ngaigua ciugo icio ũkiuga atĩ,

9 »Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;

‘Ndĩ mũtheru na ndirĩ na mehia; ndiĩkĩte ũũru, na ndirĩ na mahĩtia.

10 men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.

No Ngai nĩanyonete na mahĩtia; anduĩte thũ yake.

11 Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar.»

Nĩanjohaga magũrũ na mĩnyororo; arangagĩra njĩra ciakwa ciothe.’

12 Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.

“No ngũkwĩra atĩrĩ, ũhoro-inĩ ũyũ wee ndũrĩ na kĩhooto, nĩgũkorwo Ngai nĩ mũnene gũkĩra mũndũ.

13 Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?

Ũramũtetia nĩkĩ, atĩ ndacookagia kiugo kĩa mũndũ o na kĩmwe?

14 Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.

Nĩgũkorwo Mũrungu nĩaaragia, rĩmwe na njĩra ĩmwe, na rĩngĩ akaaria na njĩra ĩngĩ, o na gũtuĩka mũndũ no aage gũkũũrana.

15 I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,

Rĩmwe akaaragia kĩroto-inĩ na kĩoneki-inĩ gĩa ũtukũ, rĩrĩa andũ mahĩtĩtwo nĩ toro mũnene marĩ ũrĩrĩ,

16 då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,

no amaarĩrie matũ-inĩ mao, na amamakie nĩguo amakaanie,

17 när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.

nĩguo agarũre mũndũ atige kũhĩtia, na atigane na mwĩtĩĩo,

18 Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.

nĩguo agitĩre roho wake kuuma gĩkuũ-inĩ, na agitĩre muoyo wake ndũkaniinwo na rũhiũ rwa njora.

19 Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.

Ningĩ mũndũ no arũithio na gũkomio ũrĩrĩ wa ruo, akorwo na thĩĩna wa mahĩndĩ ũtathiraga,

20 Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.

o nginya ngoro yake ĩgathũũra irio, na roho wake ũgathũũra irio iria njega mũno.

21 Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.

Nyama cia mwĩrĩ wake ihĩnjaga igathirĩrĩkĩra, na mahĩndĩ make marĩa mataroonekaga makoimĩra.

22 Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.

Roho wake ũgakuhĩrĩria mbĩrĩra, na muoyo wake ũgakuhĩrĩria arĩa mareehage gĩkuũ.

23 Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,

“No rĩrĩ, angĩkorwo harĩ na mũraika mwena wake arĩ mũiguithania, ũmwe harĩ ngiri, wa kwĩra mũndũ ũndũ ũrĩa ũmwagĩrĩire,

24 då förbarmar Gud sig över henne och säger; »Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått.»

nake amũkinyĩrie wega wake na oige atĩrĩ, ‘Mũhonokie ndagatuĩke wa gũikũrũka mbĩrĩra-inĩ; nĩnyonete gĩa kũmũkũũra nakĩo,’

25 Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.

hĩndĩ ĩyo nyama cia mwĩrĩ wake igeethĩha ta cia mwana; igaacooka ta ũrĩa ciarĩ matukũ-inĩ ma wĩthĩ wake.

26 När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.

Ahooyaga Ngai ageekwo wega nĩwe, oonaga ũthiũ wa Ngai akaanĩrĩra nĩ gũkena; agacookio ũthingu-inĩ wake nĩ Ngai.

27 Så får denne då sjunga inför människorna och säga: »Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;

Nake agacooka agathiĩ kũrĩ andũ akameera atĩrĩ, ‘Nĩndehirie, na ngĩogomia ũndũ ũrĩa warĩ wa ma, no ndiigana kũherithio ũrĩa ndaagĩrĩirwo nĩkũherithio.

28 ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset.»

Nĩakũũrire roho wakwa ndũkaharũrũkio mbĩrĩra, na niĩ ngũtũũra ngenagĩra ũtheri ũcio.’

29 Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,

“Mũrungu nĩekaga mũndũ maũndũ macio mothe, maita meerĩ o na kana matatũ,

30 till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.

nĩguo agarũre roho wake ndũkaharũrũkio mbĩrĩra, nĩgeetha ũtheri ũcio wa muoyo ũmũtherere.

31 Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.

“Atĩrĩrĩ Ayubu, tega matũ na ũũthikĩrĩrie; kira ki na niĩ njarie.

32 Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt.

Wakorwo ũrĩ na ũndũ wa kuuga-rĩ, njĩĩra; aria, nĩgũkorwo ingĩenda woneke ndwĩhĩtie.

33 Varom icke, så är det du som må höra på mig; du må tiga, så att jag får lära dig vishet.

No akorwo ti ũguo-rĩ, wee gĩthikĩrĩrie; kira ki, na nĩngũkũruta ũũgĩ.”