Job 33

1 Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.

Nun aber, Hiob, höre doch meine Reden, und nimm zu Ohren alle meine Worte.

2 Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.

Siehe doch, ich habe meinen Mund aufgetan, meine Zunge redet in meinem Gaumen.

3 Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.

Meine Worte sollen die Geradheit meines Herzens sein, und was meine Lippen wissen, sollen sie rein heraussagen.

4 Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.

Der Geist Gottes hat mich gemacht, und der Odem des Allmächtigen belebt mich.

5 Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram.

Wenn du kannst, so antworte mir; rüste dich vor mir, stelle dich!

6 Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.

Siehe, ich bin Gottes, wie du; vom Tone abgekniffen bin auch ich.

7 Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.

Siehe, mein Schrecken wird dich nicht ängstigen, und mein Druck wird nicht schwer auf dir lasten.

8 Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:

Fürwahr, du hast vor meinen Ohren gesprochen, und ich hörte die Stimme der Worte:

9 »Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;

Ich bin rein, ohne Übertretung; ich bin makellos, und keine Ungerechtigkeit ist an mir.

10 men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.

Siehe, er erfindet Feindseligkeiten wider mich; er hält mich für seinen Feind.

11 Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar.»

Er legt meine Füße in den Stock, beobachtet alle meine Pfade. -

12 Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.

Siehe, darin hast du nicht recht, antworte ich dir; denn Gott ist erhabener als ein Mensch.

13 Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?

Warum hast du wider ihn gehadert? Denn über all sein Tun gibt er keine Antwort.

14 Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.

Doch in einer Weise redet Gott und in zweien, ohne daß man es beachtet.

15 I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,

Im Traume, im Nachtgesicht, wenn tiefer Schlaf die Menschen befällt, im Schlummer auf dem Lager:

16 då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,

dann öffnet er das Ohr der Menschen und besiegelt die Unterweisung, die er ihnen gibt,

17 när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.

um den Menschen von seinem Tun abzuwenden, und auf daß er Übermut vor dem Manne verberge;

18 Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.

daß er seine Seele zurückhalte von der Grube, und sein Leben vom Rennen ins Geschoß.

19 Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.

Auch wird er gezüchtigt mit Schmerzen auf seinem Lager und mit beständigem Kampf in seinen Gebeinen.

20 Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.

Und sein Leben verabscheut das Brot, und seine Seele die Lieblingsspeise;

21 Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.

sein Fleisch zehrt ab, daß man es nicht mehr sieht, und entblößt sind seine Knochen, die nicht gesehen wurden;

22 Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.

und seine Seele nähert sich der Grube, und sein Leben den Würgern.

23 Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,

Wenn es nun für ihn einen Gesandten gibt, einen Ausleger, einen aus tausend, um dem Menschen seine Geradheit kundzutun,

24 då förbarmar Gud sig över henne och säger; »Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått.»

so wird er sich seiner erbarmen und sprechen: Erlöse ihn, daß er nicht in die Grube hinabfahre; ich habe eine Sühnung gefunden.

25 Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.

Sein Fleisch wird frischer sein als in der Jugend; er wird zurückkehren zu den Tagen seiner Jünglingskraft.

26 När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.

Er wird zu Gott flehen, und Gott wird ihn wohlgefällig annehmen, und er wird sein Angesicht schauen mit Jauchzen; und Gott wird dem Menschen seine Gerechtigkeit vergelten.

27 Så får denne då sjunga inför människorna och säga: »Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;

Er wird von den Menschen singen und sagen: Ich hatte gesündigt und die Geradheit verkehrt, und es ward mir nicht vergolten;

28 ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset.»

er hat meine Seele erlöst, daß sie nicht in die Grube fahre, und mein Leben erfreut sich des Lichtes.

29 Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,

Siehe, das alles tut Gott zwei-, dreimal mit dem Manne,

30 till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.

um seine Seele abzuwenden von der Grube, daß sie erleuchtet werde von dem Lichte der Lebendigen.

31 Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.

Merke auf, Hiob, höre mir zu; schweige, und ich will reden.

32 Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt.

Wenn du Worte hast, so antworte mir; rede, denn ich wünsche dich zu rechtfertigen.

33 Varom icke, så är det du som må höra på mig; du må tiga, så att jag får lära dig vishet.

Wenn nicht, so höre du mir zu; schweige, und ich werde dich Weisheit lehren.