Job 33
1 Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.
Mais toi, ô Job, écoute mes discours, et prête l'oreille à toutes mes paroles.
2 Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.
Voici, j'ouvre la bouche, ma langue parle en mon palais.
3 Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.
Mes paroles exprimeront la droiture de mon cœur; mes lèvres diront franchement ce que je sais.
4 Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.
C'est l'Esprit de Dieu qui m'a fait; c'est le souffle du Tout-Puissant qui m'a donné la vie.
5 Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram.
Si tu le peux, réponds-moi; résiste-moi en face, et tiens-toi bien.
6 Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.
Voici, je suis ton égal devant Dieu; j'ai été tiré de la boue, moi aussi.
7 Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.
Voici, ma terreur ne te troublera point, et ma majesté ne pèsera pas sur toi.
8 Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:
Vraiment, tu as dit à mes oreilles, et j'ai entendu le son de tes paroles:
9 »Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;
Je suis pur, sans péché; je suis net, et il n'y a point d'iniquité en moi.
10 men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.
Voici, Dieu me cherche querelle, il me tient pour son ennemi;
11 Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar.»
Il met mes pieds dans les ceps, il surveille tous mes mouvements.
12 Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.
Voici, en cela, tu n'as pas été juste, te répondrai-je; car Dieu est plus grand que l'homme.
13 Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?
Pourquoi as-tu plaidé contre lui? Il ne rend pas compte de ce qu'il fait.
14 Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.
Dieu parle cependant une fois, deux fois, mais on n'y prend pas garde;
15 I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,
En songe, par des visions nocturnes, quand le sommeil tombe sur les humains, pendant qu'ils dorment sur leur couche;
16 då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,
Alors il ouvre l'oreille de l'homme, et il met le sceau sur ses réprimandes,
17 när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.
Afin de détourner l'homme de son œuvre, et d'éloigner de lui l'orgueil,
18 Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.
Afin de préserver son âme de la fosse, et sa vie de l'épée.
19 Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.
L'homme est aussi châtié par des douleurs, sur son lit, par l'agitation continuelle de ses os.
20 Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.
Alors sa vie prend en horreur le pain, et son âme les mets les plus désirés.
21 Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.
Sa chair se consume et disparaît; ses os qu'on ne voyait pas, sont mis à nu.
22 Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.
Son âme approche de la fosse, et sa vie de ceux qui font mourir.
23 Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,
S'il y a pour cet homme quelque ange médiateur, un entre mille, pour lui faire connaître ce qu'il doit faire,
24 då förbarmar Gud sig över henne och säger; »Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått.»
Alors Dieu prend pitié de lui, et dit: “Rachète-le; qu'il ne descende pas dans la fosse; j'ai trouvé une rançon! “
25 Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.
Sa chair prend plus de fraîcheur que dans son enfance; il revient aux jours de sa jeunesse.
26 När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.
Il supplie Dieu, et Dieu lui est favorable. Il lui fait contempler avec joie sa face, et il lui rend sa justice.
27 Så får denne då sjunga inför människorna och säga: »Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;
Il chante au milieu des hommes, et il dit: “J'avais péché, j'avais violé la justice, et ma peine n'a pas égalé ma faute.
28 ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset.»
Il a racheté mon âme, afin qu'elle ne passât point dans la fosse, et ma vie voit encore la lumière! “
29 Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,
Voilà ce que Dieu fait deux, trois fois, envers l'homme,
30 till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.
Pour ramener son âme de la fosse, pour qu'elle soit éclairée de la lumière des vivants.
31 Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.
Sois attentif, Job, écoute-moi! Tais-toi, et je parlerai.
32 Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt.
Si tu as quelque chose à dire, réponds-moi; parle, car je désire te justifier.
33 Varom icke, så är det du som må höra på mig; du må tiga, så att jag får lära dig vishet.
Sinon, écoute-moi; tais-toi, et je t'enseignerai la sagesse.
