Job 33
1 Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.
“And yet, please, O Job, Hear my speech and give ear [to] all my words.
2 Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.
Now behold, I have opened my mouth, My tongue has spoken in the palate.
3 Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.
Of the uprightness of my heart [are] my sayings, And my lips have clearly spoken knowledge.
4 Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.
The Spirit of God has made me, And the breath of the Mighty quickens me.
5 Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram.
If you are able—answer me, Set in array before me—station yourself.
6 Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.
Behold, I [am], according to your word, for God, I have also been formed from the clay.
7 Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.
Behold, my terror does not frighten you, And my burden on you is not heavy.
8 Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:
Surely you have spoken in my ears, And the sounds of words I hear:
9 »Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;
I [am] pure, without transgression, I [am] innocent, and I have no iniquity.
10 men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.
Behold, He develops hindrances against me, He reckons me for an enemy to Him,
11 Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar.»
He puts my feet in the stocks, He watches all my paths.
12 Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.
Behold, you have not been righteous [in] this, I answer you, that God is greater than man.
13 Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?
Why have you striven against Him, When [for] all His matters He does not answer?
14 Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.
For once God speaks, and twice (he does not behold it),
15 I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,
In a dream—a vision of night, In the falling of deep sleep on men, In slumberings on a bed.
16 då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,
Then He uncovers the ear of men, And seals for their instruction,
17 när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.
To turn aside man [from] doing, And He conceals pride from man.
18 Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.
He keeps back his soul from corruption, And his life from passing away by a dart.
19 Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.
And he has been reproved With pain on his bed, And the strife of his bones [is] enduring.
20 Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.
And his life has nauseated bread, And his soul desirable food.
21 Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.
His flesh is consumed from being seen, And his bones are high, they were not seen!
22 Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.
And his soul draws near to the pit, And his life to those causing death.
23 Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,
If there is a messenger by him, An interpreter—one of a thousand, To declare for man his uprightness,
24 då förbarmar Gud sig över henne och säger; »Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått.»
Then He favors him and says, Ransom him from going down to the pit, I have found an atonement.
25 Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.
Fresher [is] his flesh than a child’s, He returns to the days of his youth.
26 När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.
He makes supplication to God, And He accepts him. And he sees His face with shouting, And He returns to man His righteousness.
27 Så får denne då sjunga inför människorna och säga: »Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;
[Then] he looks on men and says, I sinned, and I have perverted uprightness, And it has not been profitable to me.
28 ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset.»
He has ransomed my soul From going over into the pit, And my life looks on the light.
29 Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,
Behold, God works all these, Twice, [even] three times with man,
30 till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.
To bring back his soul from the pit, To be enlightened with the light of the living.
31 Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.
Attend, O Job, listen to me, Keep silent, and I speak.
32 Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt.
If there are words—answer me, Speak, for I have a desire to justify you.
33 Varom icke, så är det du som må höra på mig; du må tiga, så att jag får lära dig vishet.
If there are not—listen to me, Keep silent, and I teach you wisdom.”
