Job 33
1 Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.
Job, ka olthui hnatun dae lamtah ka ol boeih he hnakaeng thil laeh.
2 Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.
Ka ka ong coeng he. Ka ka khuikah ka lai loh a thui.
3 Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.
Ka ol he ka lungbuei dueng lamkah tih ka hmuilai kah mingnah loh cimphan la a thui.
4 Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.
Pathen Mueihla loh kai n'saii tih Tlungthang kah hiil loh kai n'hing sak.
5 Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram.
Kai thuung hamla na coeng mak atah tawn uh lamtah ka mikhmuh ah pai laeh.
6 Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.
Pathen taengah kai he nang ka bangla ka om tih kai khaw dikpo lamkah ni m'pet.
7 Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.
Kai he mueirhih moenih nang n'let sak mako. Ka kut long khaw nang n'nan thil mahpawh.
8 Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:
Tedae ka hna ah na thui tih olthui ol khaw ka yaak.
9 »Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;
“Ka cil tih boekoek ka khueh moenih. Ka caih tih kai taengah thaesainah om moenih.
10 men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.
Te cakhaw kai taengkah noihhainah a hmuh vaengah kai amah kah thunkha bangla a moeh.
11 Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar.»
Ka kho he hloong dongah a buen tih ka caehlong boeih a dawn,” na ti.
12 Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.
Tedae na tang moenih he. Pathen he hlanghing lakah a len dongah nang te kan doo.
13 Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?
Balae tih amah te na ho. A ol te boeih n'doo moenih ta.
14 Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.
Pathen loh pakhat la a thui dae a hmuhming pawt atah hnavoei la a thui.
15 I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,
Ih loh hlang a hnah vaengkah khoyin olphong mueimang ah khaw, thingkong dongkah a ngam vaengah khaw,
16 då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,
Hlang hna te a khui sak tih amih kah rhalrhingnah neh a daeng pah.
17 när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.
Hlang loh a khoboe lamkah a nong sak tih hlang lamkah koevoeinah a khuk pah.
18 Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.
A hinglu te vaam khui lamloh, a hingnah te pumcumnah loh a paan khui lamkah a hoeptlang.
19 Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.
A thingkong dongah nganboh neh a tluung tih tuituknah loh a rhuhrhong boeih te phat a thuek pah.
20 Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.
A hingnah loh buh te khaw a hinglu loh hoehhamnah maeh khaw a lawt pah.
21 Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.
A saa te caphoei cuk bangla mueihmuh ah a khah tih a rhuh a hmuh pawt khaw a ming sak.
22 Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.
A hinglu loh vaam khuila, a hingnah te aka duek rhoek taengla pawk.
23 Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,
Anih kah duengnah te hlang taengah aka puen la thawngkhat lamkah pakhat ngawn tah amah taengah puencawn oldoe om khaming.
24 då förbarmar Gud sig över henne och säger; »Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått.»
Te dongah anih te a rhen mai vetih, 'Tlansum ka dang tih hlan kah aka suntla khui lamloh anih he doek laeh,’ ti mai koinih.
25 Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.
A saa te camoe bangla noe vetih a cacawn tue vaengkah bangla saibawn suidae.
26 När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.
Pathen taengah a thangthui vanbangla anih te a moeithen ta. A maelhmai te tamlung neh a hmuh vaengah tah anih te hlanghing taengah duengnah neh a mael sak.
27 Så får denne då sjunga inför människorna och säga: »Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;
Hlang rhoek taengla a mae tih, “Ka tholh tih a thuem te a paihaeh sak dae kai taengah n'yook sak moenih.
28 ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset.»
Kamah hinglu, hinglu van tah hlan a paan khui lamloh a lat. Te dongah ka hingnah neh a hingnah loh vangnah te hmu saeh.
29 Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,
He boeih he Pathen loh hlang taengah voei nit voei thum a saii ne.
30 till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.
Hlan khui lamkah a hinglu te hingnah khosae neh tue hamla a mael sak.
31 Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.
Job nang hnatung lamtah kai ol he hnatun. Hilphah lamtah kai loh kan thui eh.
32 Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt.
Kai nan thuung ham ol a om atah thui lah. Nang tang sak ham ka ngaih dongah ni.
33 Varom icke, så är det du som må höra på mig; du må tiga, så att jag får lära dig vishet.
Kai taengkah he na hnatun pawt atah hilphah lamtah nang te cueihnah kan cang sak bitni,” a ti nah.
