Job 32
1 De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
Así que estos tres hombres no dieron más respuestas a Job, porque él parecía tener razón.
2 Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
Y Eliu, el hijo de Baraquel el Buzita, de la familia de Ram, estaba enojado, ardiendo de ira contra Job, porque se parecía a sí mismo más justo que Dios;
3 och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job
Y estaba enojado con sus tres amigos, porque no habían podido darle una respuesta, y no habían dejado claro el pecado de Job.
4 Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
Ahora Eliú había guardado silencio mientras Job estaba hablando, porque eran más viejos que él;
5 Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
Y cuando Eliu vio que no había respuesta en la boca de los tres hombres, se enojó mucho.
6 Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
Y Eliú, el hijo de Baraquel el Buzita, respondió y dijo: Soy joven, y tú eres muy viejo, así que tenía miedo, y evité poner mi conocimiento delante de ti.
7 Jag tänkte: »Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom.»
Me dije a mí mismo: que los días hablarán y que muestren su sabiduría los muchos en años.
8 Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
Pero en verdad es el espíritu del Todopoderoso en el hombre, lo que les da conocimiento.
9 Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
No son los viejos los que son sabios, y los que están llenos de años no tienen el conocimiento de lo que es correcto.
10 Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
Por eso digo: “Escúchame, y expondré mi conocimiento”.
11 Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
Esperaba tus palabras, escuchaba tus sabios dichos; mientras estabas buscando qué decir,
12 Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
Estaba tomando nota; y verdaderamente ninguno de ustedes pudo aclarar el error de Job, o dar una respuesta a sus palabras.
13 Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»
Cuida de no decir: Hemos encontrado la sabiduría; Dios puede vencerlo, pero no el hombre.
14 Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
No propondré palabras como éstas, ni haré uso de tus palabras para responderle.
15 Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
El miedo los ha vencido, no tienen más respuestas que dar; Han llegado a su fin.
16 Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
¿Y voy a seguir esperando mientras no tienen nada que decir? ¿Mientras se callan y no dan más respuestas?
17 Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
Daré mi respuesta; Voy a presentar mis conocimientos.
18 Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
Porque estoy lleno de palabras, el espíritu dentro de mi me constriñe.
19 Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
Mi estómago es como el vino que no puede salir; Como las pieles llenas de vino nuevo, casi se rompe.
20 Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
Déjame decir lo que tengo en mente, para que pueda consolarme; Déjame contestar con la boca abierta.
21 Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
No permitas que respete a ningún hombre, o que le dé nombres de honor a ningún ser vivo.
22 Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
Porque no puedo dar nombres de honor a ningún hombre; y si lo hiciera, mi Creador me llevaría rápidamente.
