< Job 32 >

1 De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
Tako so ti trije možje prenehali odgovarjati Jobu, ker je bil pravičen v svojih lastnih očeh.
2 Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
Potem je bil vžgan bes Elihúja, Barahélovega sina, Buzéjca iz Rámovega rodu. Njegov bes je bil vžgan zoper Joba, ker je sebe bolj opravičeval kakor Boga.
3 och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job
Tudi zoper njegove tri prijatelje je bil vžgan njegov bes, ker niso našli nobenega odgovora, pa so vendar obsodili Joba.
4 Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
Torej Elihú je čakal, dokler Job ni spregovoril, ker so bili starejši kakor on.
5 Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
Ko je Elihú videl, da ni bilo nobenega odgovora v ustih teh treh mož, je bil potem vžgan njegov bes.
6 Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
Elihú, Barahélov sin, Buzéjec, je odgovoril in rekel: »Jaz sem mlad, vi pa ste zelo stari, zato sem bil prestrašen in se vam nisem drznil pokazati svojega mnenja.
7 Jag tänkte: »Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom.»
Rekel sem: ›Dnevi naj bi spregovorili in množica let naj bi učila modrost.‹
8 Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
Toda v človeku je duh. Navdih Vsemogočnega jim daje razumevanje.
9 Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
Veliki možje niso vedno modri niti ostareli ne razumejo sodbe.
10 Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
Zato sem rekel: ›Prisluhnite mi. Tudi jaz bom pokazal svoje mnenje.
11 Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
Glejte, čakal sem na vaše besede, prisluhnil sem vašim razlogom, medtem ko ste iskali, kaj bi rekli.
12 Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
Da, prisluhnil sem vam in glejte nikogar izmed vas ni bilo, da prepriča Joba ali da odgovori njegovim besedam,
13 Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»
da ne bi rekli: ›Pridobili smo modrost. Bog ga suva dol, ne človek.‹
14 Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
Torej svojih besed ni usmeril zoper mene niti mu ne bom odgovoril z vašimi govori.«
15 Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
Bili so osupli, niso več odgovarjali. Prenehali so govoriti.
16 Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
Ko sem čakal (kajti niso govorili, temveč mirno stali in niso več odgovarjali),
17 Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
sem rekel: »Tudi jaz bom odgovoril svoj del, tudi jaz bom pokazal svoje mišljenje.
18 Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
Kajti poln sem stvari, duh znotraj mene me sili.
19 Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
Glejte, moj trebuh je kakor vino, ki nima oddušnika. Pripravljeno je, da poči kakor novi mehovi.
20 Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
Govoril bom, da bom lahko osvežen. Odprl bom svoje ustnice in odgovoril.
21 Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
Ne pustite mi, prosim vas, sprejeti obličja kateregakoli moža niti mi ne pustite, da dajem laskave nazive človeku.
22 Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
Kajti ne znam dajati laskavih nazivov. Če bi tako počel, bi me moj stvarnik hitro odvedel.

< Job 32 >