Job 32

1 De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.

Ke sripen Job el tu na ku in nunku mu wangin ma koluk lal, oru mwet tolu ah tui ac tila srike in topkol.

2 Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;

Tusruktu Elihu, sie mwet su tu apkuran nu yoroltal, el koflana kutongya kasrkusrak lal, mweyen Job el sifacna pangon mu el wo ac el sis koluk uh nu sin God. (Elihu el wen natul Barakel, sie sin mwet in sruf lal Buz, ac el ma in sou lun Ram.)

3 och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job

El oayapa kasrkusrak sin mwet kawuk tolu lal Job, mweyen wanginna ma eltal ku in sang topkol Job, oru oana in tuh sutuu sin God.

4 Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.

Na ke sripen Elihu pa fusr emeet sin mwet ma tu in acn sac, oru el soano nwe ke na mwet nukewa tari ke sramsram uh.

5 Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.

Ke el liye lah mwet tolu ah tia ku in topkol Job, el arulana kasrkusrakak,

6 Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.

ac mutawauk in kaskas. Pa inge kas lal: [Elihu] “Nga fusr, ac komtal matu, Oru nga tuh sangeng in fahk nunak luk uh.

7 Jag tänkte: »Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom.»

Nga sifacna fahk mu fal komtal in tukeni asramsrami, Ac fahk nunak lalmwetmet lomtal an, lah komtal pa matu.

8 Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.

Tusruktu Ngun lun God Kulana Pa ac tuku nu sin mwet uh ac sang lalmwetmet nu selos.

9 Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.

Tia matwen mwet uh pa oru elos in lalmwetmet, Ku kasrelos in etu ma pwaye.

10 Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.

Ke ma inge, nga ke komtal in lohngyu, Ac lela ngan fahk nu sumtal ma nga nunku uh.

11 Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.

“Nga tuh mislana ac porongo ke komtal sramsram, Oayapa nga tupan ke komtal sukok kas lalmwetmet komtal in orekmakin.

12 Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.

Ke nga lohang nu kac ah, nga konauk lah komtal munasla sel; Komtal tiana aksutueyela ma Job el fahk ah.

13 Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»

Efu ku komtal ku in fahk mu komtal konauk lalmwetmet? Enenuyuk God Elan topkol Job, mweyen komtal tuh koflana topkolla.

14 Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.

Job el tuh kaskas nu sumtal, ac tia nu sik, Tusruktu nga tiana ku in topkol oana ke komtal oru ah.

15 Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.

“Job, wanginla ma eltal ku in fahk; Wanginna ma eltal ku in sang topuk kom.

16 Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!

Mea, nga ac srakna tupan ke eltal misla tila sramsram uh? Eltal tu na ac wanginla ma eltal ku in sifilpa fahk.

17 Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.

Mo. Nga ac sot top luk sifacna nu sum, Ac fahkot ma nga nunku uh.

18 Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.

Nga arulana elyala ngan tari sramsram; Nga kofla kutongya kas luk uh.

19 Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.

Nga fin tia eis pacl luk in sramsram, Nga ac fokelik oana sie pak in neinyuk wain ma sessesla ke wain sasu.

20 Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.

Nga kofla muteng; enenu na nga in kaskas.

21 Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.

Nga ac fah tia wiwi mwet ke alein se inge; Nga ac tia yukin sie.

22 Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!

Nga tia wi yukin mwet, Ac nga fin oru, God El ac sa na in kaiyu.