Job 32

1 De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.

Jopuna 3'a rone'amo'za agri kere'ma ru'enema kenona hunte'zankura zamavaresra hu'naze. Na'ankure Jopu'ma agra'agu'ma huama huno, hazenkeni'a omane'neanki fatgo hu'na mani'noe huno'ma hu'nea zanku anara hu'naze.

2 Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;

Hianagi mago nehazave nera, Barakeli nemofokino agi'a Elihu'e. Ana hu'neankino agra Rami nagapinti nekino, Jopuna tusi arimpa ahente'ne. Na'ankure agrama agesama antahiana Anumzamo'a agri kumiku huno knazana nemianagi, nagafare Jopu'a huamara huno tamage hago kumi hu'nogeno Anumzamo'a knazana nenamie hunora nosie nehuno, Jopuna arimpa ahente'ne.

3 och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job

Ana nehuno Jopuna 3'a rone'a raminku'ene tusi arimpa ahezamante'ne. Na'ankure Jopu nanekere'ma kenona hunte so'ema nosu'za, Jopu'a hazenke hu'negeno Anumzamo'a knazana nemie hu'zama, hazenke'amofo agafama ke'za eri fore'ma osaza zanku anara hu'ne.

4 Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.

Elihu'a agra nehazave mani'negu huno kea osu mani'nege'za, Jopuna 3'a rone'amo'za zamagra ranra vaheki'za, Jopu'enena keaga vugote'za hu'naze.

5 Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.

Hianagi ana ranra naga'mo'zama Jopu nanekere'ma mago'enema kenona huontaza zankura, tusi arimpa ahe'ne.

6 Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.

Ana higeno Buzi kumateti ne' Barakeli nemofo Elihu'a amanage hu'ne, Nagra kasefa vahe manugeta tamagra ranra vahe mani'nazagu nagazegu nehu'na koro hu'na ke'nima huama huzankura ete azeri'noe.

7 Jag tänkte: »Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom.»

Nagrama antahuana rama'a kafuma hu'naza vahe'mota knare antahi'zana huama hugahaze hu'noane. Na'ankure knare antahi'zamo'a e'inahu vahepinti ne-e.

8 Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.

Hianagi Anumzamo'a avamu'a huhu huvazigeno vahepina avamu'a mani'neankino, ana avamumo hige'za ama' antahi'zane vahera mani'naze.

9 Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.

Mago'a zupa ranra vahe'mo'za knare antahi'zana e'norizage'za, mago'a zupa kafuzmimo'ma rama'a hu'nea vahe'mo'za fatgo huno'ma refakohu avu'ava'zana antahi amara osu'naze.

10 Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.

E'ina hu'negu nagranena antahintahini'a Jopuga menina kasami'za huanki antahio.

11 Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.

Tamagrama keagama nehuta knare'nare antahintahima erinteta kema hugantugama hazankea, akohe'na mani'ne'na antahi'noe.

12 Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.

Nagra nagesama ante so'ema hune'na keagatamima antahufina, magomo'e huno Jopunkura havige hie hunora huama huonte'ne. Ana nehutma Jopu'ma hia nanekerera kenona huonte'naze.

13 Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»

Hagi tamagra amanage huta osiho, Jopuna agri knare antahi'zamo'a tagri antahi'zana agatereankino, agri kerera vahe'mo'a kenona huontesnianki, Anumzamoke kenona huntesie.

14 Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.

Jopu'a nagranena keaga osu'neanki tamagranenke keaga hu'ne. Hagi nagranema keagama hiresina, tamagrama kenonama huntazankna hu'na kenona huontosine.

15 Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.

Hagi tamagrira keagatamia omanegetma antahintahi hakare nehuta, Jopu'ma hia nanekerera kenona huonte'naze.

16 Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!

Hianagi tamagrama kenona osu, akoheta zazate'ma manizaza hu'na nagranena akohe'na manigahufi? I'o.

17 Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.

Nagranena antahintahini'a huama hu'na Jopuga kasamigahue.

18 Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.

Na'ankure rama'a naneke nagu'afina avite'neanki'na nagu'amo'ma huama huo huno'ma nazeri otisanige'na huama hugahue.

19 Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.

Hagi nagri nagu'afina mememofo avufgareti'ma tro'ma hu'naza tintafepima kasefa waini tima ante'nazageno'ma me'neno ruhavahavu huno rupro hunaku'ma hiaza nagu'amo'a hu'ne.

20 Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.

Hanki nagra menima kasaminaku'ma hanua nanekema kasamisnugeno'a narimpamo'a fru hugahie. Hagi menina nagu'afima avi'mate'nea nanekea hugaho hugahue.

21 Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.

Nagra mago vahe'mofo kazigagera antene'na agrikera azana nosu'na, mago vahera havigea hu'na husga huontegahue.

22 Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!

Hagi nagrama havigema nagiteti'ma hu'na vahe'ma husga hunte'zante'ma knare'ma hu'noresi'na, nagri'ma tro'ma hunante'nea Anumzamo'a nagrira nazeri fanane hiresine.