Job 32
1 De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
S megszűnt ez a három férfi felelni Jóbnak, mert igaz volt a maga szemeiben.
2 Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
Akkor föllobbant haragja Elihúnak, a Búzbeli Barakél fiának a Rám nemzetségből; Jób ellen lobbant föl haragja, mivelhogy igazabbnak vélte magát Istennél,
3 och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job
s három barátja ellen lobbant föl haragja, mivelhogy nem találtak feleletet, de Jóbot gonosznak ítélték.
4 Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
Elihú pedig kivárta Jóbot szavaival, mert azok korra öregebbek voltak nálánál.
5 Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
De látta Elíhú, hogy nincsen felelet a. három férfi szájában, akkor föllobbant haragja.
6 Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
S megszólalt Elíhú, a Búzbeli Barakélnek fia és mondta: Fiatal vagyok én korra, ti pedig aggastyánok, azért tartózkodtam és féltem attól, hogy tudásomat közöljem veletek.
7 Jag tänkte: »Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom.»
Azt mondtam: Napok beszéljenek és az évek sokasága tudasson bölcsséget.
8 Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
Ámde a szellem az a halandóban s a Mindenható lehelete, a mi értelmessé teszi őket.
9 Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
Nem a sokévűek bölcsek, s nem a vének értenek ítéletet;
10 Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
azért mondtam: hallgass reám, hadd közöljem én is tudásomat.
11 Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
Lám, várakoztam szavaitokra, figyeltem értelmezéseitekre, míg átkutatnátok a beszédeket.
12 Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
Ügyeltem is reátok, de íme nincs, ki Jóbot megczáfolná, ki közületek mondásaira felelne.
13 Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»
Nehogy mondjátok: találtunk bölcsességet; Isten taszítsa őt el, nem ember!
14 Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
De nem én hozzám intézett beszédet, nem is a ti mondásaitokkal válaszolnék neki.
15 Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
Megrettentek, nem feleltek többet, elszakadtak tőlük a szavak.
16 Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
Várakozzam-e, mert ők nem beszélnek, mert elállottak, nem feleltek többé?
17 Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
Hadd felelek: én is a részemmel, hadd közlöm én is tudásomat.
18 Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
Mert tele vagyok szavakkal, szorít engem bensőm szelleme.
19 Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
Íme bensőm olyan, mint nyitatlan bor, mint a mely új tömlőkből kifakad.
20 Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
Hadd beszélek, hogy megkönnyebbüljek, kinyitom ajkaimat és felelek.
21 Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
Nem kell senki személyét tekintenem és embernek nem fogok hízelkedni;
22 Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
mert nem is tudok én hízelkedni; csakhamar elvinne engem alkotóm.
