Job 32

1 De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.

Ces trois hommes cessèrent de répliquer à Job, parce qu’il se considérait comme juste.

2 Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;

Alors Elihou, fils de Barakhel, le Bouzite, de la famille de Râm, entra en colère. Il en voulait à Job d’affirmer son innocence devant Dieu.

3 och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job

Et il en voulait aussi à ses trois amis de n’avoir plus trouvé de quoi répliquer, après avoir condamné Job.

4 Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.

Or, Elihou avait attendu d’adresser la parole à Job, parce que les autres étaient plus âgés que lui.

5 Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.

Mais, quand Elihou vit que ces trois hommes n’avaient plus de réponse à la bouche, sas colère s’enflamma.

6 Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.

Et Elihou, fils de Barakhel, le Bouzite, prit la parole et dit: je suis jeune d’années et vous êtes vieux; c’est pourquoi j’étais intimidé, et je craignais de vous faire connaître mon avis.

7 Jag tänkte: »Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom.»

Je me disais: "C’Est à la vieillesse de parler, au grand âge d’enseigner la sagesse."

8 Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.

Mais celle-ci est chez les hommes une inspiration divine; le souffle du Tout Puissant les rend intelligents.

9 Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.

Ce ne sont pas les plus âgés qui sont le plus sages, ni les vieillards qui comprennent ce qui est juste.

10 Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.

Voilà pourquoi je dis: "Ecoute-moi donc, je veux exposer, moi aussi, mon opinion."

11 Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.

Voyez, j’étais dans l’attente de vos paroles, je dressais l’oreille à vos raisonnements, espérant que vous iriez au fond des choses.

12 Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.

J’Étais suspendu à vos lèvres, et voilà que personne de vous n’a réfuté Job, personne n’a répondu à ses paroles.

13 Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»

Gardez-vous de dire: "Nous nous sommes trouvés en face de la sagesse: Dieu peut triompher de lui, non un homme!"

14 Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.

Ce n’est pas contre moi qu’il a dirigé ses discours, et je ne le combattrai pas avec vos paroles.

15 Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.

Les voilà éperdus! Ils ne répondent plus; on leur a enlevé le don de la parole!

16 Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!

J’Attendrais vainement, car ils ne parlent plus, ils se tiennent cois, ils n’ont plus rien à répliquer.

17 Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.

Je veux donc, moi aussi, répondre pour ma part, exposer mon opinion, moi aussi.

18 Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.

Car je suis plein de discours: l’esprit qui anime mon sein m’oppresse.

19 Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.

Oui, mon sein est comme un vin non débouché, il éclate comme des outres neuves.

20 Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.

Laissez-moi donc parler, et ce sera un soulagement pour moi: je vais ouvrir mes lèvres et répliquer.

21 Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.

Loin de moi de faire acception de personnes et de flatter qui que ce soit!

22 Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!

Car j’ignore l’art de la flatterie: sans cela mon Créateur aurait vite fait de me supprimer.