Job 32
1 De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
Et ces trois hommes cessèrent de répondre à Job, parce qu’il était juste à ses propres yeux.
2 Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
Alors s’enflamma la colère d’Élihu, fils de Barakeël, le Buzite, de la famille de Ram: sa colère s’enflamma contre Job, parce qu’il se justifiait lui-même plutôt que Dieu;
3 och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job
et sa colère s’enflamma contre ses trois amis, parce qu’ils ne trouvaient pas de réponse et qu’ils condamnaient Job.
4 Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
Et Élihu avait attendu que Job ait cessé de parler, parce qu’ils étaient plus avancés en jours que lui.
5 Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
Et Élihu vit qu’il n’y avait point de réponse dans la bouche des trois hommes, et sa colère s’enflamma.
6 Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
Et Élihu, fils de Barakeël, le Buzite, répondit et dit: Moi, je suis jeune, et vous êtes des vieillards; c’est pourquoi je redoutais et je craignais de vous faire connaître ce que je sais.
7 Jag tänkte: »Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom.»
Je disais: Les jours parleront, et le grand nombre des années donnera à connaître la sagesse.
8 Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
Toutefois il y a un esprit qui est dans les hommes, et le souffle du Tout-puissant leur donne de l’intelligence:
9 Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
Ce ne sont pas les grands qui sont sages, ni les anciens qui discernent ce qui est juste.
10 Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
C’est pourquoi je dis: Écoute-moi; moi aussi je ferai connaître ce que je sais.
11 Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
Voici, j’ai attendu vos paroles, j’ai écouté vos raisonnements, jusqu’à ce que vous ayez examiné le sujet;
12 Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
Je vous ai donné toute mon attention: et voici, il n’y a eu personne d’entre vous qui convainque Job, qui réponde à ses paroles, –
13 Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»
Afin que vous ne disiez pas: Nous avons trouvé la sagesse. Dieu le fera céder, et non pas l’homme.
14 Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
Or il ne m’a pas adressé de discours, et je ne lui répondrai pas avec vos paroles.
15 Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
Ils ont été confondus, ils ne répondent plus; les paroles leur sont ôtées.
16 Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
J’ai attendu, car ils ne parlaient plus, car ils se tenaient là, ils ne répondaient plus;
17 Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
Je répondrai, moi aussi, à mon tour; je ferai connaître, moi aussi, ce que je sais;
18 Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
Car je suis plein de paroles, l’esprit qui est au-dedans de moi me presse.
19 Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
Voici, mon ventre est comme un vin qui n’a pas été ouvert; il éclate comme des outres neuves.
20 Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
Je parlerai et je respirerai; j’ouvrirai mes lèvres et je répondrai;
21 Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
Je ne ferai pas acception de personnes, et je ne flatterai aucun homme;
22 Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
Car je ne sais pas flatter: celui qui m’a fait m’emporterait bientôt.
