Job 32
1 De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
So these three men stopped answering Job because he was righteous in his own eyes.
2 Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
Then was kindled the anger of Elihu son of Barakel the Buzite, of the family of Ram; it was kindled against Job because he justified himself rather than God.
3 och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job
Elihu's anger was also kindled against his three friends because they had found no answer to Job, and yet they had condemned Job.
4 Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
Now Elihu had waited to speak to Job because the other men were older than he.
5 Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
However, when Elihu saw that there was no answer in the mouths of these three men, his anger was kindled.
6 Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
Then Elihu son of Barakel the Buzite spoke up and said, “I am young, and you are very old. That is why I held back and did not dare to tell you my own opinion.
7 Jag tänkte: »Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom.»
I said, “Length of days should speak; a multitude of years should teach wisdom.
8 Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
But there is a spirit in a man; the breath of the Almighty gives him understanding.
9 Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
It is not only the great people who are wise, nor the aged people alone who understand justice.
10 Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
Therefore I say to you, 'Listen to me; I will also tell you my knowledge.'
11 Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
See, I waited for your words; I listened to your arguments while you were thinking about what to say.
12 Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
Indeed, I paid attention to you, but, see, there was not one of you who could convince Job or who could respond to his words.
13 Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»
Be careful not to say, 'We have found wisdom!' God will have to defeat Job; mere man cannot do it.
14 Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
For Job has not directed his words against me, so I will not answer him with your words.
15 Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
These three men are dumbfounded; they can answer Job no longer; they have not a word more to say.
16 Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
Should I wait because they are not speaking, because they stand there silent and answer no more?
17 Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
No, I also will answer on my part; I will also tell them my knowledge.
18 Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
For I am full of words; the spirit in me compels me.
19 Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
See, my breast is like fermenting wine that has no vent; like new wineskins, it is ready to burst.
20 Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
I will speak so that I may be refreshed; I will open my lips and answer.
21 Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
I will not show favoritism; neither will I give honorific titles to any man.
22 Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
For I do not know how to give such titles; if I did so, my Maker would soon take me away.
