Job 32
1 De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
Then those three men stopped answering Job, because [they could not convince Job that he was wrong in claiming that] he had not done anything that was wrong.
2 Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
Then Elihu, the son of Barachel, a descendant of Buz, from the clan of Ram, became very angry at Job. He was angry because Job continued to claim that he was righteous/innocent, and that God was wrong [to punish him].
3 och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job
He was also angry with Job’s three friends, because they had declared that Job must have done many things that were wrong, but they were unable to convince Job [that what they said was true]. As a result, [it seemed to Elihu that] God did what was wrong by punishing Job.
4 Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
Elihu was younger than the others, so he waited [until they had finished speaking] before he replied to Job.
5 Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
But when Elihu realized that the three men had no more to say [MTY] to Job, he became angry.
6 Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
And this is what he said: “I am young, and you all are much older than I am. So, I was timid, and I was afraid to tell you what I was thinking.
7 Jag tänkte: »Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom.»
I thought, ‘Let those [PRS] who are much older speak, because older people [should be able to] say things that are wise.’
8 Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
But the Spirit of Almighty [God] is within people, and it is he who enables them to be wise.
9 Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
It is not people becoming old that enables them to be wise; not [all] old people understand what is right.
10 Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
“So, I say, ‘Listen to me, and allow me to say what I think.’
11 Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
I waited for you all to speak; I wanted to hear the wise things that you would say. I waited while you thought carefully about what [would be the right things] to say.
12 Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
I paid attention carefully, but surprisingly, none of you were able to prove that what Job said was wrong.
13 Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»
So, do not say [to yourselves], ‘We have discovered what is wise!’ It is God who must (refute Job/show that what Job said was wrong), because you three have not been able to do that.
14 Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
Job was replying to you, [not to me], but I will not reply to him by saying what you three said.
15 Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
“You three are dismayed [because you have not been able to convince him that he was wrong], so you are not saying any more to him [DOU].
16 Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
But because you do not speak, I certainly will not wait any longer [RHQ]; you merely stand there and do not reply any more.
17 Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
So [now] I also will reply [to Job] and say what I think.
18 Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
I have plenty to say, and my spirit compels me to say it.
19 Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
My inner being is like [SIM] a (wineskin/bag that has (new/fermenting) wine in it), and it will soon burst.
20 Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
I must speak [MTY], in order that I do not have to keep holding what I want to say; I must say something [MTY] to reply [to you all].
21 Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
I will speak [fairly], not favoring any of you, and I will not try to flatter anyone.
22 Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
I [really] do not know how to flatter people; and if I did that, God would soon get rid of me.”
