Job 32
1 De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
So these three men ceased to answer Job, because he was righteous in his own eyes.
2 Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
Then was kindled the wrath of Elihu, the son of Barachel, the Buzite, of the family of Ram; against Job was his wrath kindled, because he accounted himself righteous rather than God.
3 och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job
Against his three friends also was his wrath kindled, because they had not found an answer, and yet had condemned Job.
4 Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
Now Elihu had delayed to reply to Job, because they were older than himself.
5 Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
But when Elihu saw that there was no answer in the mouth of these three men, his wrath was kindled.
6 Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
Then spake Elihu, the son of Barachel, the Buzite, and said: I am young, and ye are very old; Therefore I was afraid, And durst not make known to you my opinion.
7 Jag tänkte: »Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom.»
I said, “Days should speak, And the multitude of years should teach wisdom.”
8 Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
But it is the spirit in man, Even the inspiration of the Almighty, that giveth him understanding.
9 Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
Great men are not always wise, Nor do the aged always understand what is right.
10 Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
Therefore, I pray, listen to me: I also will declare my opinion.
11 Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
Behold, I have waited for your words, I have listened to your arguments, Whilst ye searched out what to say;
12 Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
Yea, I have attended to you; And behold, none of you hath refuted Job, Nor answered his words.
13 Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»
Say not, then, “We have found out wisdom; God must conquer him, not man.”
14 Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
He hath not directed his discourse against me, And with speeches like yours will I not answer him.
15 Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
They were confounded! they answered no more! They could say nothing!
16 Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
I waited, but they spake not; They stood still; they answered no more!
17 Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
Therefore will I answer, on my part; I also will show my opinion.
18 Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
For I am full of matter; The spirit within me constraineth me.
19 Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
Behold, my bosom is as wine that hath no vent; Like bottles of new wine, which are bursting.
20 Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
I will speak, that I may be relieved; I will open my lips and answer.
21 Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
I will not be partial to any man's person, Nor will I flatter any man.
22 Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
For I know not how to flatter; Soon would my Maker take me away.
