Job 32
1 De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
So had these three men abstained from answering Job; because he was righteous in his own eyes.
2 Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
Thereupon was kindled the wrath of Elihu the son of Barachel the Buzite, of the family of Ram: against Job was his wrath kindled, because he had declared himself more righteous than God.
3 och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job
And against his three friends was his wrath kindled; because they had found no answer, and yet had condemned Job.
4 Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
Now Elihu had held back toward Job [his] words; because the others were older in days than he.
5 Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
But when Elihu saw that there was no answer in the mouth of these three men, then was his wrath kindled.
6 Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
And Elihu the son of Barachel the Buzite commenced, and said, Young am I in days, and ye are very old: therefore I hesitated and feared to show you what I know.
7 Jag tänkte: »Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom.»
I had said, Days shall speak, and multitude of years shall make wisdom known.
8 Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
But it is the spirit in man, and the breath of the Almighty which giveth them understanding.
9 Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
Not those rich in years must be always wise: neither do the aged constantly understand what is just.
10 Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
Therefore do I say, Hearken to me: I also will show forth what I know myself.
11 Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
Behold, I waited for your words: I gave an attentive ear to your reasonings, till you might have searched out the [proper] words.
12 Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
And now I understand you fully, and, behold, there is none that convinceth Job, or, that answereth his speeches among you.
13 Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»
Say then not, We have found wisdom: God will thrust him down, not man.
14 Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
But he hath not directed any words against me: and with your speeches will I not answer him.
15 Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
They are dismayed, they answer no more: words have escaped away from them.
16 Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
And should I wait [longer], because they cannot speak, because they stand stilt and answer no more?
17 Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
[But] I also will surely answer my part, I myself also will show forth what I know;
18 Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
For I am full of words, the spirit in my bosom urgeth me hard.
19 Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
Behold, my bosom is like [fresh] wine which hath not been opened: like new bottles it is ready to burst.
20 Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
I will speak, that I may breathe freer: I will open my lips and answer.
21 Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
On no account will I show undue favor to any man, and to no son of earth will I give flattering titles.
22 Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
For I know not to give flattering titles; [for else] my Maker would speedily carry me away.
