< Job 32 >

1 De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
Job's three friends stopped responding to him because he kept on protesting his innocence.
2 Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
Then Elihu, the son of Barachel the Buzite, of the family of Ram, grew angry. He was angry with Job for claiming he was right rather than God.
3 och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job
Elihu was also angry at Job's three friends because they made it seem that God was wrong, because they had not been able to answer Job.
4 Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
Elihu had waited to for the other three to speak with Job since they were older than he was.
5 Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
But when he saw that they could not answer Job, he grew very angry.
6 Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
Elihu, the son of Barachel the Buzite, said, “I am young, and you are old, which is why I was reluctant to tell you what I know.
7 Jag tänkte: »Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom.»
I told myself, ‘Those who are older should speak—those who are elderly should teach wisdom.’
8 Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
However, there is a spirit in human beings, the breath of the Almighty, that gives them understanding.
9 Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
It is not the old who are wise, or the elderly who know what is right.
10 Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
That's why I'm telling you to listen to me now—let me tell you what I know.
11 Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
Well, I waited to hear what you had to say, listening for your insights as you looked for the right words to speak.
12 Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
I paid close attention to all of you, and none of you have proved Job wrong or answered his arguments.
13 Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»
Don't say to yourselves, ‘We are so wise,’ for God will prove him wrong, not a human being.
14 Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
Job didn't line up his arguments against me, and I won't answer him the way you did.
15 Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
You sit there speechless with nothing left to say.
16 Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
Should I continue to wait since you're no longer talking, just standing there saying nothing?
17 Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
No—now I'll give my answer too. I'll tell you what I know.
18 Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
I have so much to say I can't hold the words back!
19 Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
Inside I'm like fermenting wine all bottled up; like new wineskins ready to explode!
20 Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
I have to speak before I burst; I will open my lips to answer him.
21 Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
I will not take sides, and I'm not going to flatter anyone.
22 Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
I don't know how to flatter, and if I did my Creator would soon destroy me.

< Job 32 >