Job 32
1 De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
But these three men ceased to answer Job, because he considered himself justified.
2 Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
And Eliu the son of Barachel the Buzite, of the kindred of Ram, was angry and indignant. But he was angry against Job because he described himself to be just in the presence of God.
3 och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job
Moreover, he was indignant with his friends because they had not found a reasonable response, except in so far as they condemned Job.
4 Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
Therefore, Eliu waited while Job was talking, for these were his elders that were speaking.
5 Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
But when he saw that these three were not able to respond, he was extremely angry.
6 Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
And so Eliu the son of Barachel the Buzite responded by saying: I am younger in years, and you are more ancient; therefore, I kept my head low, for I was afraid to reveal to you my opinion.
7 Jag tänkte: »Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom.»
For I had hoped that greater age would speak, and that a multitude of years would teach wisdom.
8 Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
But I see now that there is only breath in men, and that it is the inspiration of the Almighty that gives understanding.
9 Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
The wise are not the aged, nor do the elders understand judgment.
10 Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
Therefore, I will speak. Listen to me, and so I will show you my wisdom.
11 Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
For I have endured your words; I have paid attention to your deliberations, while you were being argumentative with words.
12 Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
And as long as I supposed that you were saying something, I considered; but now I see that there is none of you that is able to argue with Job and to respond to his words.
13 Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»
So that you will not say, “We have found wisdom,” God has thrown him down, not man.
14 Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
He has said nothing to me, and I will not respond to him according to your words.
15 Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
Then they were filled with dread, and so they no longer responded, and they withdrew from their speechmaking.
16 Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
Therefore, because I have waited and they have not been speaking, for they stood firm and did not respond at all,
17 Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
I also will answer in my turn, and I will reveal my knowledge.
18 Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
For I am full of words, and the feeling in my gut inspires me.
19 Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
Yes, my stomach is like fermenting wine without a vent, which bursts the new containers.
20 Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
I should speak, but I will also breathe a little; I will open my lips, and I will answer.
21 Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
I will not esteem the reputation of a man, and I will not equate God with man.
22 Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
For I do not know how long I will continue, and whether, after a while, my Maker might take me away.
