Job 31

1 Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.

“Me prometí a mí mismo no mirar nunca con deseo a las jóvenes.

2 Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?

¿Qué debe esperar la gente de Dios? ¿Qué recompensa debe darles el Todopoderoso en lo alto?

3 Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.

¿No es el desastre para los malvados y la destrucción para los que hacen el mal?

4 Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?

¿No ve Dios todo lo que hago, incluso cuenta cada paso que doy?

5 Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?

¿He vivido una vida engañosa? ¿He estado ansioso por decir mentiras?

6 Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.

¡No! Que Dios me pese en la balanza de su justicia y que descubra mi integridad.

7 Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?

“Si me he desviado del camino de Dios, si he dejado que lo que veo se convierta en mis deseos, si hay alguna mancha de pecado en mis manos,

8 Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.

entonces que otro coma lo que he sembrado, y que todo lo que he cultivado sea desarraigado.

9 Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?

Si una mujer me ha seducido, o si he buscado la oportunidad de acostarme con la mujer de mi prójimo,

10 Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.

que mi esposa sirva a otro, que otros hombres se acuesten con ella.

11 Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,

Porque eso sería una maldad, un pecado que merece castigo,

12 en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.

porque este pecado es como un fuego que lleva a la destrucción, destruyendo todo lo que tengo.

13 Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?

“Si me negara a escuchar a mis siervos o siervas cuando me trajeran sus quejas,

14 Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?

¿qué haría cuando Dios viniera a juzgarme? ¿Cómo respondería si me investigara?

15 Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.

¿Acaso el mismo Dios no nos hizo a todos?

16 Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?

¿Me he negado a dar a los pobres lo que necesitaban, o he hecho desesperar a las viudas?

17 Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?

¿Acaso he comido yo solo un trozo de pan? ¿No he compartido siempre mi comida con los huérfanos?

18 Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.

Desde que era joven fui padre de los huérfanos y cuidé de las viudas.

19 Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?

Si alguna vez veía a alguien necesitado de ropa, a los pobres sin nada que ponerse,

20 Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?

siempre me agradecían la ropa de lana que los mantenía calientes.

21 Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?

“Si levantaba la mano para golpear a un huérfano, seguro de que si llegaba a los tribunales los jueces estarían de mi parte,

22 Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.

entonces que mi hombro sea arrancado de su articulación, que mi brazo sea arrancado de su cavidad.

23 Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.

Como me aterra el castigo que Dios me tiene reservado, y debido a su majestad, nunca podría hacer esto.

24 Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?

“¿He puesto mi confianza en el oro, llamando al oro fino ‘mi seguridad’?

25 Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?

¿Me he deleitado en ser rico, feliz por todas mis riquezas que había ganado?

26 Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,

¿He mirado el sol brillando tan intensamente o la luna moviéndose con majestuosidad por el cielo

27 att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?

y he tenido la tentación de adorarlos secretamente besando mi mano ante ellos como señal de devoción?

28 Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

Esto también sería un pecado que merece castigo porque significaría que he negado a Dios en lo alto.

29 Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?

“¿Alguna vez me he alegrado cuando el desastre destruyó a los que me odiaban, o he celebrado cuando el mal los derribó?

30 Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.

Nunca he permitido que mi boca pecara echando una maldición sobre la vida de alguien.

31 Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?

¿No ha preguntado mi familia: ‘¿Hay alguien que no haya comido todo lo que quería de su comida?’

32 Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.

Nunca he dejado dormir a extraños en la calle; he abierto mis puertas a los viajeros.

33 Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,

¿He ocultado mis pecados a los demás, escondiendo mi maldad en lo más profundo de mí?

34 av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?

¿Tenía miedo de lo que pensaran los demás, del desprecio que me hicieran las familias, y por eso me callaba y no salía?

35 Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!

“¿Por qué nadie escucha lo que digo? Firmo con mi nombre para avalar todo lo que he dicho. Que el Todopoderoso me responda. Que mi acusador escriba de qué me acusa.

36 Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.

Yo los pondría en alto; Los llevaría en mi cabeza como una corona.

37 Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.

Le explicaría todo lo que había hecho; mantendría la cabeza alta ante él.

38 Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?

“Si mi tierra ha gritado contra mí; si sus surcos han llorado por mí;

39 Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?

si he tomado sus cosechas sin pago o si he causado daño a los agricultores;

40 Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.

entonces que crezcan espinas en lugar de trigo, y cizaña en lugar de cebada”. Las palabras de Job se terminan.