Job 31
1 Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.
Eu fiz um pacto com meus olhos; como, pois, eu olharia com cobiça para a virgem?
2 Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?
Pois qual é a porção [dada] por Deus acima, e a herança [dada] pelo Todo-Poderoso das alturas?
3 Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.
Por acaso a calamidade não é para o perverso, e o desastre para os que praticam injustiça?
4 Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?
Por acaso ele não vê meus caminhos, e conta todos os meus passos?
5 Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?
Se eu andei com falsidade, e se meu pé se apressou para o engano,
6 Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.
Pese-me ele em balanças justas, e Deus saberá minha integridade.
7 Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?
Se meus passos se desviaram do caminho, e meu coração seguiu meus olhos, e se algo se apegou às minhas mãos,
8 Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.
Que eu semeie, e outro coma; e meus produtos sejam arrancados.
9 Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?
Se foi meu coração se deixou seduzir por [alguma] mulher, ou se estive espreitei à porta de meu próximo,
10 Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.
Que minha mulher moa para outro, e outros se encurvem sobre ela.
11 Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,
Pois tal seria um crime vergonhoso, e delito [a ser sentenciado por] juízes.
12 en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.
Pois seria um fogo que consumiria até à perdição, e destruiria toda a minha renda.
13 Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?
Se desprezei o direito de meu servo ou de minha serva quando eles reclamaram comigo,
14 Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?
Que faria eu quando Deus se levantasse? E quando ele investigasse [a causa], o que eu lhe responderia?
15 Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.
Aquele que me fez no ventre [materno também] não fez a ele? E não nos preparou de um mesmo [modo] na madre?
16 Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?
Se eu neguei aos pobres o que eles desejavam, ou fiz desfalecer os olhos da viúva;
17 Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?
E se comi meu alimento sozinho, e o órfão não comeu dele
18 Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.
(Porque desde a minha juventude cresceu comigo como [se eu fosse seu pai], e desde o ventre de minha mãe guiei [a viúva] );
19 Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?
Se eu vi alguém morrer por falta de roupa, e o necessitado sem algo que o cobrisse,
20 Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?
Se sua cintura não me bendisse, quando ele se esquentava com as peles de meus cordeiros;
21 Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?
Se levantei minha mão contra o órfão, quando vi que seria favorecido na corte judicial,
22 Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.
Que minha escápula caia do meu ombro, e meu braço se quebre de sua articulação.
23 Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.
Porque o castigo de Deus era um assombro para mim, e eu não teria poder contra sua majestade.
24 Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?
Se eu pus no ouro minha esperança, ou disse ao ouro fino: Tu és minha confiança;
25 Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?
Se eu me alegrei de que minha riqueza era muita, e de que minha mão havia obtido muito;
26 Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,
Se olhei para o sol quando brilhava, e à lua quando estava bela,
27 att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?
E meu coração se deixou enganar em segredo, e minha boca beijou minha mão,
28 Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.
Isto também seria um delito [a ser sentenciado por] juiz; porque teria negado ao Deus de cima.
29 Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?
Se eu me alegrei da desgraça daquele que me odiava, e me agradei quando o mal o encontrou,
30 Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.
Sendo que nem deixei minha boca pecar, desejando sua morte com maldição,
31 Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?
Se a gente da minha casa nunca tivesse dito: Quem não se satisfez da carne dada por ele?
32 Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.
O estrangeiro não passava a noite na rua; eu abria minhas portas ao viajante.
33 Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,
Se encobri minhas transgressões como as pessoas [fazem], escondendo meu delito em meu seio;
34 av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?
Porque eu tinha medo da grande multidão, e o desprezo das famílias me atemorizou; então me calei, e não saí da porta:
35 Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!
Quem me dera se alguém me ouvisse! Eis que minha vontade é que o Todo-Poderoso me responda, e meu adversário escrevesse um relato da acusação.
36 Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.
Certamente eu o carregaria sobre meu ombro, e o poria em mim como uma coroa.
37 Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.
Eu lhe diria o número de meus passos, e como um príncipe eu me chegaria a ele.
38 Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?
Se minha terra clamar contra mim, e seus sulcos juntamente chorarem;
39 Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?
Se comi seus frutos sem [pagar] dinheiro, ou fiz expirar a alma de seus donos;
40 Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.
Em lugar de trigo que [me] produza cardos, e ervas daninhas no lugar da cevada. [Aqui] terminam as palavras de Jó.
