< Job 31 >

1 Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.
با چشمان خود عهد بستم که هرگز با نظر شهوت به دختری نگاه نکنم.
2 Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?
خدای قادر مطلق که در بالاست برای ما چه تدارک دیده است؟
3 Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.
آیا مصیبت و بلا سرنوشت شریران و بدکاران نیست؟
4 Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?
آیا او هر کاری را که می‌کنم و هر قدمی را که برمی‌دارم نمی‌بیند.
5 Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?
من هرگز دروغ نگفته و کسی را فریب نداده‌ام.
6 Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.
بگذار خدا خودش مرا با ترازوی عدل بسنجد و ببیند که بی‌گناهم.
7 Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?
اگر پایم را از راه خدا بیرون گذاشته‌ام، یا اگر دلم در طمع چیزهایی بوده که چشمانم دیده است، یا اگر دستهایم به گناه آلوده شده است،
8 Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.
باشد که غله‌ای که کاشته‌ام از ریشه کنده شود و یا شخص دیگری آن را درو کند.
9 Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?
اگر شیفتهٔ زن مرد دیگری شده، در کمین او نشسته‌ام،
10 Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.
باشد که همسرم را مرد دیگری تصاحب کند؛
11 Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,
زیرا این کار زشت سزاوار مجازات است،
12 en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.
و مانند آتشی جهنمی می‌تواند تمام هستی مرا بسوزاند و از بین ببرد.
13 Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?
اگر نسبت به غلام یا کنیز خود بی‌انصافی می‌کردم، وقتی که از من شکایت داشتند،
14 Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?
چگونه می‌توانستم با خدا روبرو شوم؟ و هنگامی که در این باره از من سؤال می‌کرد، چه جوابی می‌دادم؟
15 Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.
چون هم من و هم خدمتگزارانم، به دست یک خدا سرشته شده‌ایم.
16 Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?
هرگز از کمک کردن به فقرا کوتاهی نکرده‌ام. هرگز نگذاشته‌ام بیوه‌زنی در ناامیدی بماند،
17 Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?
یا یتیمی گرسنگی بکشد، بلکه خوراک خود را با آنها قسمت کرده‌ام
18 Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.
و تمام عمر خود را صرف نگهداری از آنها نموده‌ام.
19 Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?
اگر کسی را می‌دیدم که لباس ندارد و از سرما می‌لرزد،
20 Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?
لباسی از پشم گوسفندانم به او می‌دادم تا از سرما در امان بماند و او با تمام وجود برای من دعای خیر می‌کرد.
21 Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?
اگر من با استفاده از نفوذی که در دادگاه داشته‌ام حق یتیمی را پایمال نموده باشم
22 Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.
بازویم از کتفم بیفتد و دستم بشکند.
23 Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.
هرگز جرأت نمی‌کردم چنین کاری را انجام دهم، زیرا از مجازات و عظمت خدا می‌ترسیدم.
24 Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?
هرگز به طلا و نقره تکیه نکرده‌ام
25 Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?
و شادی من متکی به مال و ثروت نبوده است.
26 Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,
هرگز فریفتهٔ خورشید تابان و ماه درخشان نشده‌ام و آنها را از دور نبوسیده و پرستش نکرده‌ام؛
27 att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?
28 Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.
چون اگر مرتکب چنین کارهایی شده بودم مفهومش این بود که خدای متعال را انکار کرده‌ام، و چنین گناهی بی‌سزا نمی‌ماند.
29 Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?
هرگز از مصیبت دشمن شادی نکرده‌ام،
30 Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.
هرگز آنها را نفرین نکرده‌ام و زبانم را از این گناه باز داشته‌ام.
31 Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?
هرگز نگذاشته‌ام خدمتگزارانم گرسنه بمانند.
32 Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.
هرگز نگذاشته‌ام غریبه‌ای شب را در کوچه بخوابد، بلکه در خانهٔ خود را به روی او باز گذاشته‌ام.
33 Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,
هرگز مانند دیگران به خاطر ترس از سرزنش مردم، سعی نکرده‌ام گناهانم را پنهان سازم و خاموش در داخل خانهٔ خود بنشینم.
34 av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?
35 Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!
ای کاش کسی پیدا می‌شد که به حرفهایم گوش بدهد! من دفاعیهٔ خود را تقدیم می‌کنم. بگذار قادر مطلق جواب مرا بدهد و اتهاماتی را که به من نسبت داده شده به من نشان دهد،
36 Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.
و من آنها را مانند تاجی بر سر می‌گذارم!
37 Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.
تمام کارهایی را که کرده‌ام برای او تعریف می‌کنم و سربلند در حضور او می‌ایستم.
38 Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?
اگر زمینی که در آن کشت می‌کنم مرا متهم سازد به اینکه صاحبش را کشته‌ام و آن را تصاحب کرده‌ام تا از محصولش استفاده برم،
39 Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?
40 Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.
باشد که در آن زمین به جای گندم، خار و به عوض جو، علفهای هرز بروید. پایان سخنان ایوب.

< Job 31 >