Job 31

1 Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.

Avevo stretto con gli occhi un patto di non fissare neppure una vergine.

2 Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?

Che parte mi assegna Dio di lassù e che porzione mi assegna l'Onnipotente dall'alto?

3 Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.

Non è forse la rovina riservata all'iniquo e la sventura per chi compie il male?

4 Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?

Non vede egli la mia condotta e non conta tutti i miei passi?

5 Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?

Se ho agito con falsità e il mio piede si è affrettato verso la frode,

6 Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.

mi pesi pure sulla bilancia della giustizia e Dio riconoscerà la mia integrità.

7 Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?

Se il mio passo è andato fuori strada e il mio cuore ha seguito i miei occhi, se alla mia mano si è attaccata sozzura,

8 Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.

io semini e un altro ne mangi il frutto e siano sradicati i miei germogli.

9 Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?

Se il mio cuore fu sedotto da una donna e ho spiato alla porta del mio prossimo,

10 Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.

mia moglie macini per un altro e altri ne abusino;

11 Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,

difatti quello è uno scandalo, un delitto da deferire ai giudici,

12 en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.

quello è un fuoco che divora fino alla distruzione e avrebbe consumato tutto il mio raccolto.

13 Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?

Se ho negato i diritti del mio schiavo e della schiava in lite con me,

14 Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?

che farei, quando Dio si alzerà, e, quando farà l'inchiesta, che risponderei?

15 Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.

Chi ha fatto me nel seno materno, non ha fatto anche lui? Non fu lo stesso a formarci nel seno?

16 Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?

Mai ho rifiutato quanto brama il povero, né ho lasciato languire gli occhi della vedova;

17 Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?

mai da solo ho mangiato il mio tozzo di pane, senza che ne mangiasse l'orfano,

18 Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.

poiché Dio, come un padre, mi ha allevato fin dall'infanzia e fin dal ventre di mia madre mi ha guidato.

19 Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?

Se mai ho visto un misero privo di vesti o un povero che non aveva di che coprirsi,

20 Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?

se non hanno dovuto benedirmi i suoi fianchi, o con la lana dei miei agnelli non si è riscaldato;

21 Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?

se contro un innocente ho alzato la mano, perché vedevo alla porta chi mi spalleggiava,

22 Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.

mi si stacchi la spalla dalla nuca e si rompa al gomito il mio braccio,

23 Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.

perché mi incute timore la mano di Dio e davanti alla sua maestà non posso resistere.

24 Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?

Se ho riposto la mia speranza nell'oro e all'oro fino ho detto: «Tu sei la mia fiducia»;

25 Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?

se godevo perché grandi erano i miei beni e guadagnava molto la mia mano;

26 Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,

se vedendo il sole risplendere e la luna chiara avanzare,

27 att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?

si è lasciato sedurre in segreto il mio cuore e con la mano alla bocca ho mandato un bacio,

28 Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

anche questo sarebbe stato un delitto da tribunale, perché avrei rinnegato Dio che sta in alto.

29 Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?

Ho gioito forse della disgrazia del mio nemico e ho esultato perché lo colpiva la sventura,

30 Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.

io che non ho permesso alla mia lingua di peccare, augurando la sua morte con imprecazioni?

31 Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?

Non diceva forse la gente della mia tenda: «A chi non ha dato delle sue carni per saziarsi?».

32 Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.

All'aperto non passava la notte lo straniero e al viandante aprivo le mie porte.

33 Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,

Non ho nascosto, alla maniera degli uomini, la mia colpa, tenendo celato il mio delitto in petto,

34 av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?

come se temessi molto la folla, e il disprezzo delle tribù mi spaventasse, sì da starmene zitto senza uscire di casa.

35 Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!

36 Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.

37 Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.

38 Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?

39 Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?

40 Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.