Job 31

1 Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.

"Aku telah menetapkan syarat bagi mataku, masakan aku memperhatikan anak dara?

2 Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?

Karena bagian apakah yang ditentukan Allah dari atas, milik pusaka apakah yang ditetapkan Yang Mahakuasa dari tempat yang tinggi?

3 Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.

Bukankah kebinasaan bagi orang yang curang dan kemalangan bagi yang melakukan kejahatan?

4 Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?

Bukankah Allah yang mengamat-amati jalanku dan menghitung segala langkahku?

5 Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?

Jikalau aku bergaul dengan dusta, atau kakiku cepat melangkah ke tipu daya,

6 Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.

biarlah aku ditimbang di atas neraca yang teliti, maka Allah akan mengetahui, bahwa aku tidak bersalah.

7 Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?

Jikalau langkahku menyimpang dari jalan, dan hatiku menuruti pandangan mataku, dan noda melekat pada tanganku,

8 Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.

maka biarlah apa yang kutabur, dimakan orang lain, dan biarlah tercabut apa yang tumbuh bagiku.

9 Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?

Jikalau hatiku tertarik kepada perempuan, dan aku menghadang di pintu sesamaku,

10 Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.

maka biarlah isteriku menggiling bagi orang lain, dan biarlah orang-orang lain meniduri dia.

11 Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,

Karena hal itu adalah perbuatan mesum, bahkan kejahatan, yang patut dihukum oleh hakim.

12 en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.

Sesungguhnya, itulah api yang memakan habis, dan menghanguskan seluruh hasilku.

13 Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?

Jikalau aku mengabaikan hak budakku laki-laki atau perempuan, ketika mereka beperkara dengan aku,

14 Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?

apakah dayaku, kalau Allah bangkit berdiri; kalau Ia mengadakan pengusutan, apakah jawabku kepada-Nya?

15 Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.

Bukankah Ia, yang membuat aku dalam kandungan, membuat orang itu juga? Bukankah satu juga yang membentuk kami dalam rahim?

16 Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?

Jikalau aku pernah menolak keinginan orang-orang kecil, menyebabkan mata seorang janda menjadi pudar,

17 Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?

atau memakan makananku seorang diri, sedang anak yatim tidak turut memakannya

18 Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.

--malah sejak mudanya aku membesarkan dia seperti seorang ayah, dan sejak kandungan ibunya aku membimbing dia--;

19 Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?

jikalau aku melihat orang mati karena tidak ada pakaian, atau orang miskin yang tidak mempunyai selimut,

20 Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?

dan pinggangnya tidak meminta berkat bagiku, dan tidak dipanaskannya tubuhnya dengan kulit bulu dombaku;

21 Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?

jikalau aku mengangkat tanganku melawan anak yatim, karena di pintu gerbang aku melihat ada yang membantu aku,

22 Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.

maka biarlah tulang belikatku lepas dari bahuku, dan lenganku dipatahkan dari persendiannya.

23 Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.

Karena celaka yang dari pada Allah menakutkan aku, dan aku tidak berdaya terhadap keluhuran-Nya.

24 Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?

Jikalau aku menaruh kepercayaan kepada emas, dan berkata kepada kencana: Engkaulah kepercayaanku;

25 Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?

jikalau aku bersukacita, karena kekayaanku besar dan karena tanganku memperoleh harta benda yang berlimpah-limpah;

26 Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,

jikalau aku pernah memandang matahari, ketika ia bersinar, dan bulan, yang beredar dengan indahnya,

27 att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?

sehingga diam-diam hatiku terpikat, dan menyampaikan kecupan tangan kepadanya,

28 Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

maka hal itu juga menjadi kejahatan yang patut dihukum oleh hakim, karena Allah yang di atas telah kuingkari.

29 Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?

Apakah aku bersukacita karena kecelakaan pembenciku, dan bersorak-sorai, bila ia ditimpa malapetaka

30 Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.

--aku takkan membiarkan mulutku berbuat dosa, menuntut nyawanya dengan mengucapkan sumpah serapah! --

31 Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?

Jikalau orang-orang di kemahku mengatakan: Siapa yang tidak kenyang dengan lauknya?

32 Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.

--malah orang asingpun tidak pernah bermalam di luar, pintuku kubuka bagi musafir! --

33 Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,

Jikalau aku menutupi pelanggaranku seperti manusia dengan menyembunyikan kesalahanku dalam hatiku,

34 av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?

karena aku takuti khalayak ramai dan penghinaan kaum keluarga mengagetkan aku, sehingga aku berdiam diri dan tidak keluar dari pintu!

35 Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!

Ah, sekiranya ada yang mendengarkan aku! --Inilah tanda tanganku! Hendaklah Yang Mahakuasa menjawab aku! --Sekiranya ada surat tuduhan yang ditulis lawanku!

36 Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.

Sungguh, surat itu akan kupikul, dan akan kupakai bagaikan mahkota.

37 Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.

Setiap langkahku akan kuberitahukan kepada-Nya, selaku pemuka aku akan menghadap Dia.

38 Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?

Jikalau ladangku berteriak karena aku dan alur bajaknya menangis bersama-sama,

39 Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?

jikalau aku memakan habis hasilnya dengan tidak membayar, dan menyusahkan pemilik-pemiliknya,

40 Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.

maka biarlah bukan gandum yang tumbuh, tetapi onak, dan bukan jelai, tetapi lalang." Sekianlah kata-kata Ayub.