Job 31

1 Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.

“Na yi alkawari da idanuna kada su dubi budurwa da muguwar sha’awa.

2 Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?

Gama mene ne rabon mutum daga Allah a sama, gādonsa daga Maɗaukaki a sama?

3 Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.

Ba masifa ba ne domin mugaye, hallaka kuma ga waɗanda suka yi ba daidai ba?

4 Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?

Bai ga hanyoyina ba ne bai ƙirga kowace takawata ba?

5 Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?

“In da na yi tafiya cikin rashin gaskiya ko kuma ƙafata ta yi sauri zuwa yin ƙarya,

6 Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.

Bari Allah yă auna a kan ma’auni na gaskiya zai kuma san cewa ni marar laifi ne.

7 Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?

In takawata ta kauce daga hanya, in zuciyata ta bi abin da idanuna ke so, ko kuma in hannuwana suna da laifi;

8 Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.

bari waɗansu su ci abin da na shuka, kuma bari a tuge amfanin gonata.

9 Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?

“In sha’awar mace ya shiga mini zuciya, ko kuma na laɓe a ƙofar maƙwabcina,

10 Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.

sai matata ta niƙa hatsin wani kuma waɗansu maza su kwana da ita.

11 Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,

Gama wannan zai zama abin kunya, zunubin da za a yi shari’a a kai.

12 en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.

Wuta ce take ƙuna har ta hallakar; za tă cinye saiwar abin da na shuka ƙurmus.

13 Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?

“In da na danne wa bayina maza da mata hakkinsu, sa’ad da suke da damuwa da ni,

14 Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?

me zan yi lokacin da Allah ya tuhume ni? Me zan ce lokacin da ya tambaye ni?

15 Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.

Shi wanda ya yi ni a cikin uwata ba shi ne ya yi su ba? Ba shi ne ya yi mu a cikin uwayenmu ba?

16 Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?

“In na hana wa matalauta abin da suke so, ko kuma in sa idanun gwauruwa su yi nauyi don kuka,

17 Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?

in na ajiye burodina don kaina kaɗai, ban kuwa ba wa marayu abinci sa’ad da suke jin yunwa,

18 Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.

amma tun suna tasowa na lura da su, kamar yadda mahaifi zai lura da ɗa, kuma tun da aka haife ni ina lura da gwauruwa.

19 Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?

In da na ga wani yana mutuwa don rashin sutura, ko wani mai bukata da ba shi da riga,

20 Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?

kuma zuciyarsa ba tă gode mini ba don na yi masa sutura da gashin tumakina,

21 Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?

in na ɗaga hannuna don in cuci maraya, domin na san in na faɗa za a ji ni a wurin masu shari’a,

22 Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.

bari hannuna yă guntule daga kafaɗata, bari yă tsinke daga inda aka haɗa shi.

23 Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.

Gama ina jin tsoron hallaka daga Allah, kuma domin tsoron ɗaukakarsa ba zan iya yin waɗannan abubuwa ba.

24 Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?

“In na dogara ga zinariya ko kuma na ce wa zallan zinariya, ‘Gare ki nake dogara,’

25 Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?

in na yi fahariya don yawan dukiyata, arzikin da hannuwana suka samu.

26 Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,

In na dubi rana cikin haskenta, ko kuma wata yana tafiyarsa,

27 att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?

zuciyata ta jarrabtu gare su a ɓoye, hannuna kuma ya sumbace su.

28 Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

Waɗannan ma za su zama zunubin da za a shari’anta ke nan don zai zama na yi wa Allah na sama rashin aminci.

29 Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?

“In na yi murna domin mugun abu ya faru da maƙiyina; ko kuma domin wahala ta same shi,

30 Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.

ban bar bakina yă yi zunubi ta wurin la’anta shi ba,

31 Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?

in mutanen gidana ba su taɓa cewa, ‘Wane ne bai ƙoshi da naman Ayuba ba?’

32 Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.

Ba baƙon da ya taɓa kwana a titi, gama koyaushe ƙofata tana buɗe domin matafiya,

33 Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,

in na ɓoye zunubina yadda mutane suke yi, ta wurin ɓoye laifina a cikin zuciyata,

34 av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?

domin ina tsoron taron mutane kuma ina tsoron wulaƙancin da dangina za su yi mini, sai na yi shiru kuma ban fita waje ba.

35 Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!

(“Kash, da ina da wanda zai ji ni! Na sa hannu ga abin da na faɗa don kāre kaina, bari Maɗaukaki yă amsa mini; bari mai tuhumata da laifi yă yi ƙarata a rubuce.

36 Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.

Ba shakka sai in ɗora a kafaɗata, zan aza a kaina kamar rawani.

37 Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.

Zan ba shi lissafin duk abin da na taɓa yi; zan zo gabansa kamar ɗan sarki.)

38 Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?

“In ƙasata tana kuka da ni kunyoyinta duk sun cika da hawaye,

39 Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?

in na kwashe amfaninta ban biya ba ko kuma na kashe masu ita,

40 Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.

bari ƙaya ta fito a maimakon alkama ciyawa kuma a maimakon sha’ir.” Maganar Ayuba ta ƙare.