Job 31

1 Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.

J’ai fait un pacte avec mes yeux pour ne pas même penser à une vierge.

2 Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?

Car autrement quelle part d’en haut aurait Dieu pour moi, et quel héritage des cieux, le Tout-Puissant?

3 Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.

Est-ce que la ruine n’est pas pour le méchant, et l’aliénation des héritages pour ceux qui opèrent l’injustice?

4 Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?

Dieu ne considère-t-il pas mes voies, et tous mes pas, ne les compte-t-il point?

5 Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?

Si j’ai marché dans la vanité; si mon pied s’est hâté dans la ruse;

6 Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.

Que Dieu me pèse dans une balance juste, et qu’il connaisse ma simplicité.

7 Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?

Que si mon pas s’est détourné de la voie, et si mon cœur a suivi mes yeux, et si à mes mains s’est attachée quelque souillure;

8 Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.

Que je sème et qu’un autre mange, et que ma race soit arrachée jusqu’à la racine.

9 Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?

Si mon cœur a été séduit au sujet d’une femme, et si à la porte de mon ami j’ai dressé des embûches;

10 Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.

Que ma femme soit la prostituée d’un autre, et que d’autres la déshonorent.

11 Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,

Car l’adultère est un crime énorme, et une iniquité très grande.

12 en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.

C’est un feu qui dévore jusqu’à la perdition, et qui extirpe toutes les productions.

13 Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?

Si j’ai dédaigné d’aller en jugement avec mon serviteur et ma servante, lorsqu’ils disputaient contre moi.

14 Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?

(Car que ferai-je, lorsque Dieu se lèvera pour me juger? et lorsqu’il m’interrogera, que lui répondrai-je?

15 Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.

N’est-ce pas celui qui m’a fait dans le sein de ma mère, qui l’a fait lui aussi, et le même qui m’a formé en elle?)

16 Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?

Si j’ai refusé aux pauvres ce qu’ils voulaient, et si j’ai fait attendre les yeux de la veuve;

17 Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?

Si j’ai mangé seul ma bouchée de pain, et si le pupille n’en a pas mangé aussi:

18 Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.

(Car dès mon enfance la compassion a crû avec moi, et du sein de ma mère elle est sortie avec moi.)

19 Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?

Si j’ai détourné mes yeux de celui qui mourait, parce qu’il n’avait pas de quoi se couvrir, et du pauvre qui était sans vêtement;

20 Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?

Si ses flancs ne m’ont pas béni, et s’il n’a pas été réchauffé par les toisons de mes brebis:

21 Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?

Si j’ai levé ma main contre un orphelin, même lorsque je me voyais supérieur à la porte de la ville:

22 Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.

Que mon épaule tombe séparée de sa jointure, et que mon bras avec tous mes os soit entièrement brisé:

23 Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.

Car j’ai toujours craint Dieu comme des îlots soulevés au-dessus de moi, et je n’ai pu supporter le poids de sa majesté.

24 Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?

Si j’ai pris l’or pour ma force, et si j’ai dit à l’or affiné: Tu es ma confiance:

25 Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?

Si je me suis livré à l’allégresse à cause de mes abondantes richesses, et parce que ma main a trouvé des biens en très grand nombre;

26 Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,

Si j’ai vu le soleil, lorsqu’il brillait de son vif éclat, et la lune marchant dans son clair,

27 att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?

Et si mon cœur s’est livré à la joie en secret, et si j’ai baisé ma main de ma bouche;

28 Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

Ce qui est une iniquité très grande, et nier le Dieu très haut:

29 Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?

Si je me suis réjoui de la ruine de celui qui me haïssait, et si j’ai bondi de joie de ce que le malheur l’avait atteint:

30 Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.

(Car je n’ai pas permis à ma bouche de pécher en cherchant à maudire son âme.)

31 Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?

Si les hommes de ma tente n’ont pas dit: Qui nous donnera de nous rassasier de sa chair?

32 Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.

(L’étranger en effet n’est pas resté dehors; ma porte a toujours été ouverte au voyageur.)

33 Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,

Si comme homme, j’ai tenu mon péché secret, et si j’ai caché dans mon sein mon iniquité;

34 av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?

Si j’ai été saisi d’effroi à cause de la grande multitude, et si le mépris de mes reproches m’a épouvanté, et si je ne me suis pas plutôt tenu dans le silence, sans sortir de ma porte:

35 Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!

Qui me donnera quelqu’un qui m’entende, afin que le Tout-Puissant écoute mon désir, et que celui qui juge, écrive lui-même un livre,

36 Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.

Afin que sur mon épaule je porte ce livre, et que je le mette comme une couronne autour de ma tête?

37 Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.

À chacun de mes pas j’en prononcerai les paroles, et je le présenterai comme à un prince.

38 Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?

Si la terre qui m’appartient crie contre moi, et que ses sillons pleurent avec elle;

39 Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?

Si j’ai mangé ses fruits sans argent, et si j’ai affligé l’âme de ses cultivateurs:

40 Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.

Qu’au lieu de blé il me naisse des ronces, et au lieu d’orge, des épines.